Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Värnlund, Rudolf, Man bygger ett hus, anmäld av Eyvind Johnson - Johnson, Eyvind, Nattövning, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
tur, men det är väl endast Artur Lundkvist
som samtidigt med Värnlund haft resningen
ock förutsättningarna att med allvar och
övertygande talang kunna beträda en om den
engelske diktarens påminnande väg.
Förutsättningen hos Lundkvist har varit öppenheten,
reservationslösheten och oräddheten inför Livet
med stort L, medan det hos Värnlund varit
erfarenheterna av eller kunskapen om de
primitivare, mer ursprungliga sociala grupperna
i storstadens liv och det outtröttliga
psykologiska intresset som varit bestämmande. Om
detta drag hos Värnlund finns många
vittnesbörd i ”Man bygger ett hus”. Ur det
kollektiv som bildar sig kring husbygget löser sig
individerna en efter en och framträder under
den i vissa kapitel våldsamt intensiva
berättelsens gång som egenartade individer, ibland
kluvna, obeslutsamma eller rädda inför det
proletära ödet, ibland mer optimistiskt
inställda, men alltid levande, nära och gripbara.
Värnlund ser på dem med en lojalitet som lyser
av klokhet, med sympati, ja, i vissa fall med
förälskelse, men han undviker både att
svartmåla och att idealisera. Man känner att dessa
människor är verkliga och att deras liv ur
många synpunkter är rikare eller rättare
uttryckt mer varierande och mer dramatiskt än
ivriga läsare av hadesskildringar eller
helgonlegender brukar föreställa sig. Livet i dess
helhet och fullhet (som författare till
semesterromaner som utspelas på pensionat brukar
uttrycka saken) finns i överflöd tätt kring och
på den osäkra grund byggmästare Klasson
bebygger i spekulationssyfte, alla de tragiska
brytningar som uppstår när drömmarna
kolliderar med verkligheten, när önskningarna
måste vika för nödvändigheten, ryms inom
denna ram. Byggmästarens egen tragedi blir
en helt vardaglig spekulationskrasch utan att
därför mista något av sin hemskhet, och
verkningarna på kollektivet och på individerna
minskar inte i tragisk kraft därför att de
framträder som förlorade arbetsdagar, bortsvindlat
ackordsöverskott, ekonomisk ovisshet, sänkt
levnadsstandard. Individerna får ta slaget en
och en, och detta blir inte bara av ekonomisk
utan även av moralisk och psykologisk art.
Slaget verkar olika, emedan allt lidande är
relativt, det kan till och med vara signalen
till befrielse för någon, men det träffar alltid
individen, aldrig massan. Massan består som
massa, men individerna fortsätter sin
personliga kamp eller går under inne i den.
Gränserna mellan en proletär och en småborgerlig
tillvaro flyter, medan de båda
socialgruppernas ideal kan vara någorlunda orubbade.
Värnlund visar på en sak som verkligheten ofta
bestyrker, nämligen hur den proletära eller
småborgerliga tragedien ibland bottnar inte
i ekonomisk nöd utan i själva den andliga
kluvenhet som måste uppstå när en människa
vandrar över eller önskar sig till ett
samhällsskikt där hon inte har sina rötter.
Lös-slitandet innebär själslig smärta, oro, ångest;
tryggast är den i sin grupp förankrade just
därför att han eller hon vid många svåra
konflikter kan falla tillbaka på de na grupp och
ändå behålla en känsla av värdighet, av en
viss självständighet, och kan uttrycka sig på
ett språk som är nedärvt, inte inlärt vid
mognare år. Utan att vilja vara politiskt
”neutral” — Värnlund är väl närmast
socialdemokrat — eller ens en sekund förneka det
kapitalistiska fördelningssystemets
deprimerande inflytande på moralen blottar han gärna
och med stor skicklighet, ibland med
mästerskap, de rent psykologiska orsakerna till
människans svårigheter i samhället. Han kan till
och med ha förståelse för ett sådant den
krystade konvenansens offer som fru Lund, en
kvinna som under några uppslitande veckor
förvandlas till megära, och skildra henne så
mänskligt förstående, att man grips av hennes
tragedi. Tillsammans med sidorna om pojken
Jens och hans far, bokens starkaste parti, är
det för övrigt det bästa Värnlund någonsin
har skrivit: romanen som helhet är också
Värnlunds främsta verk hittills.
Eyvind Johnson
I krigarens lovliga avsikt.
EYVIND JOHNSON: Nattövning. Roman.
Bonniers. 7: —.
Efter den öppet eller förstucket
självbiografiska, kring huvudpersonen starkt
koncen
trerade fyrbandsromanen om Olof har Eyvind
Johnson med ”Nattövning” ånyo anknutit till
den samhällskritiska linjen från ”Bobinack”
och ”Regn i gryningen”. Det skarpaste
intel
712
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
