Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Ekberg, Gösta, Så vind och skörda storm; Rundquist, Per E., Sven-Patrik; Jacobsson, Nils, Vi från Österstad, anmälda av Johannes Edfelt
- Andersson Paul, Guldbrokaden, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Den godtrogne och skändligt bedragne mannen
söker i det längsta tolerera denna sakernas
ordning. Men till slut bli förhållandena honom
olidliga. En stunds lisa finner han i sin ömhet
för en ung flicka, som ärligt håller av honom.
Då han omkommer under en seglats, står han
där likväl inte med fullständig nesa. Han har
lyckats förmå hustrun att skriva under ett
gåvobrev, som garanterar den olyckliga systern
gården i arv.
Sådant ter sig i skelettartad framställning
händelseförloppet i denna roman om en bondsk
och vid torvan bunden man och en rotlös och
asocial kvinna, en utbörding, led vid
tråkigheten på landsbygden och utan förmåga att
älska ärligt och rent. Denna roman om två
omaka människonaturer är författad av en
man, som bemästrar sitt stoff, till punkt och
pricka känner sin miljö och vet att pejla
själs-skikt, som inte ligga på ytan. Som psykologisk
skildring är denna roman anmärkningsvärt
mogen och redig. Dess författares namn kan
vara värt att lägga på minnet.
*
Det finns i Per E. Rundquists sympatiska
studie över en skygg, splittrad och överkänslig
stockholmsynglings brytningsår inte en ton,
som klingar falskt. Problemet, ty här är det
verkligen för en gångs skull fråga om ett
sådant, är av allmänt intresse. Huvudpersonen
är en tjänstekvinnas son, men hans sociala
underlägsenhetskänslor kompliceras såtillvida
att han på fädernet härstammar från en släkt,
som stått högt på den sociala rangskalan men
nu ser sig långsamt dala. Fadern är en
tvivelaktig figur, något av en amöba, föga av lejon,
snäll, undvikande, en personifierad eufemism.
Sonen kommer helt naturligt att känna sig som
en bastard i socialt avseende: han vet i grund
och botten inte på vems gård han skall leka.
Sliten mellan modern och den rika fastern och
hennes miljö, vet han inte på vilket ben han
skall stå. Styrka och stadga finner han till slut
i sin varma förälskelse i en jämnårig flicka:
mollusken får så småningom ryggrad.
Ett sådant kortfattat referat kan inte ge
någon uppfattning om en fint nyanserad
psykologisk skildring av en ynglings
mognadsprocess. Vid läsningen styrkes man emellertid
i sin förvissning om denne unge författares
naturliga begåvning för ett yrke, till vilket
många känna sig kallade men få äro utvalda.
Huvudvikten är i denna berättelse lagd till
ett inre plan, men det betyder i detta fall inte
brist på konkretion och åskådlighet. Också för
den yttre ramen har denne författare öppen
blick. Det var inte i går man fann en roman,
där den speciella stockholmsdagern återgavs
med så känslig, väl avvägd schattering. Och
det hör likaså inte till de alldagliga
upplevelserna att läsa ett så utsökt, smidigt och
träffsäkert språk som det man gör bekantskap med
i denna sobra, lågmälda men ändå inträngande
skildring.
*
Om Nils Jacobssons småstadsskildring ”Vi
från Österstad” må det vara tillåtet att fatta
sig mera kortfattat. Boken uppvisar inte de
märkligheter, som skulle motivera en mera
ingående granskning. Huvudpersonen, den en
smula för understruket käcka Stina Karlgren,
vars öden vi få följa alltifrån hennes ankomst
till Österstad som skolkökslärarinna och till
hennes upphöjelse som välbeställd
borgmästar-fru, är knappast så gestaltad, att vi kunna
fatta något större intresse för hennes
välsvar-vade och smålustiga person. En viss rapphet
i iscensättningen kan man inte frånkänna
författaren, en viss journalistisk brio lika litet.
Invändningarna gälla den lättvindighet, med
vilken han skilt sig från sin uppgift. Förvisso
tål svenskt småstadsliv detta godmodiga gyckel,
men äro vi i längden betjänade av alla dessa
ytligt burleska skildringar av ställningar och
förhållanden i Skråköping? Birger Sjöberg
visste att kasta ett stänk av varm mänsklighet
och sann humor över sina småstadspersonager.
Hos hans och Hjalmar Bergmans efterföljare
förvandlas människorna till rodockor eller
beskäftiga fjantar, kort sagt: till marionetter
och som sådana djupt likgiltiga. Denne
debutant undgår lika litet som många av hans
kolleger sådana anklagelser. Johannes Edfelt
Laterna magica
PAUL ANDERSSON: Guldbrokaden.
Bonniers. 3: 50.
Det är inte lätt att rubricera denna
debutbok. Den består av sådana korta stycken som
bruka kallas prosadikter och som omhuldats
720
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 22:35:37 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-9/0066.html
