Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Piasecki, Sergiusz, Under Karlavagnen, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Rövarromantik
SERGIUSZ PIASECKI: Under Karlavagnen.
Översättning av Eugénie Söderberg.
Hökerbergs. 8: 75.
Att förbrytare och skälmar skriva sina
memoarer har inträffat då och då i
världslitteraturen. Nuförtiden tycks den alltmer rikliga
förekomsten av detta slags litteratur vara i
huvudsak betingad av ett tidsmod. Det var inte
längesedan vi hugnades med en
Londonför-brytares för övrigt allt utom talanglöst
utformade beskrivning av ett liv bland
yrkesför-brytare och prostituerade. Turen är denna
gång kommen till Polen. Ett smakprov på vad
detta land kan ha att presentera oss i denna
dekorativa genre, som i så hög grad är up to
date, erbjuder Sergiusz Piaseckis mer eller
mindre fingerade memoar, ”Under
Karlavagnen”. När den samtida europeiska politiken
är en utpräglad gangsterpolitik, när några av
dess företrädare äro amoraliska landsknektar
och storskojare, varför skulle man då inte ta
del av några småförbrytares pittoreska
eskapader? Ja, varför inte?
Förlagsreklamen vet att förmäla, att
ovannämnda författare, som på grund av upprepade
förbrytelser suttit i fängsligt förvar, på grund
av sina förtjänster om den polska
nationallitteraturen benådats. Sådant må självfallet tas
cum grano salis. Men kvar står det
obestridliga faktum, att denne man visst inte är någon
talanglös författare. Har denna bok skrivits
på fängelsebritsen — dess datering i ”Heliga
Korsets Fängelse” låter oss antaga något
sådant — så visar det sig än en gång, att en
fängelsecell kan för en talang vara ett lika gott
skrivrum som något annat.
Denne Piasecki, född 1901, deltagare i kriget
mot den ryska röda armén och därunder
avancerad till fänrik, sedermera arbetslös,
smugglare och rånare, har också haft ett ganska
märkligt stoff att hämta i sitt eget mycket
brokiga och mycket fördomsfria förflutna.
Betraktar man hans bok som folklivsskildring,
måste man också säga sig, att den har ett och
annat av intresse att förtälja om den ryska
och polska gränsbefolkningens liv och leverne,
låt vara att aspekten är en alldeles egenartad:
vad man får sig till livs om denna befolknings
existens och levnadsvillkor har ingenting med
deras vardag att göra; det är snarare
flimrande snapshots från bakgårdar och supgillen
det i Piaseckis fall blir fråga om. Synar man
åter denna litteraturprodukt i dess egenskap
av äventyrsroman, får man också lov att
erkänna, att den inte saknar fart, färg och
spänning.
Författaren berättar mycket livfullt om en
grupp asociala individers nervpåfrestande
nattliga smuggling av skinn- och galanterivaror
i de polsk-ryska gränstrakterna i närheten av
Minsk. Deras tillvägagångssätt beskrives i
detalj och med en oförtydbar glädje och
”yrkesstolthet”. Någon pjunkig psykologi blir det i
Piaseckis framställning minst av allt fråga om.
Livet, sådant det möter oss i denna skildring,
reduceras brutalt till sina nakna grundelement,
vilka i detta fall äro smuggling, supning,
naturbehov, däri inbegripet erotik. För pengar visa
dessa polska stråtrövare och smugglare något
av en hidalgos upphöjda förakt. Endast i den
mån penningen är i stånd att förskaffa dem
det för livets uppehälle nödvändigaste — vilket
synes vara: öl och brännvin — visa de den
något intresse. Kärleken är märkvärdigt nog
i de flesta fall inte den kontant betalda. Dessa
hej dukars väninnor nöja sig med några
tarvliga bijouterier eller en grann schal, ja, ofta
endast med lite ömhet och chevalereskhet i
ersättning för sina gracer.
Den asociales kusliga perspektiv fasthålles
konsekvent skildringen igenom. Ingen biton
av kultursentimentalitet får göra sig gällande.
Vilka glädjeämnen kunde då detta
smugglar-liv erbjuda? Ja, därom ger författaren själv
besked i följande målande passus; också ett
bidrag till belysningen av förbrytarens
mentalitet :
”Smugglarlivet är hårt och farligt! Men
jag kände, att det skulle vara svårt för mig att
lämna det. Det drog mig som kokain ... Våra
hemlighetsfulla nattliga tåg lockade mig. Jag
var tjusad av nervspänningen, av spelet med
döden, av farorna. Jag tyckte om att komma
hem efter långa, ansträngande turer till
brännvin, sång, dragspel, till pojkarnas glada
ansikten och till flickorna, som älskade oss inte för
våra pengars skull, utan för vår djärvhet och
glädje, för vårt festhumör och vårt förakt för
pengar ... Vi läste ingenting och intresserade
oss inte för politik. Någon tidning hade jag
inte sett på flera månader. Alla våra tankar
728
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
