Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE TALLRIKAR
— Är hon hemma?
— Nej, svarar han, de e torgdag i Tomarp
i dag.
Han brassar på med långa drag i pipan och
säger så:
— Vi håller nabofred oss emellan tack vare
att ja håller käft. Hon e led i munnen o hon
har galla i stället för spott i gommen o tungan
e vass som gadden på en visping. Henne ska
man inte slänga ord till, för då får en skäppan
full för det. korn man har gett ut.
Han röker och pratar och jag får veta en
hel del om torgmadamen, men ordet kadorra
nämner han inte en enda gång. Till sist spörjer
jag:
— Kallar ni henne alltid för hönsakadorra?
— Nej, skrattar han då, de passar ja mej
allt för, när ja tilltalar henne! Då säjer ja
Augusta. De e de namn hon e kristnad till.
När jag lämnar sadelmakaren, är jag inte
klokare än när jag kom.
Nästa dag refererar jag naivt det
resultatlösa samtalet för prosten. Han frågar med road
min, om inte sadelmakaren talat om något
annat.
— Det gjorde han, medger jag
eftertänksamt, ty han ordade en hel del om ett parti
läder, som han lagt upp, eftersom han befarade
stigande läderpriser till hösten.
Prosten säger:
— Sadelmakaren tänker på sin framtida
bärgning, och hönsakadorran fyller sin mission
genom att vrida halsen av feta höns för att
vi ska få en god och stärkande soppa. Av det
bör vi lära att rikta blicken framåt och på det
som ska komma. Jag hade en tysk kollega,
som dog av svält just som han fullbordat en
avhandling, där han med lärd möda räknat ut
den kvantitet spannmål, som de gamla
egypterna måste ha lagt upp för att möta de sju
svåra åren. Låt oss för ögonblicket, lämna
hönsakadorrans etymologi! Och i dag äter du
middag med mig!
I väntan på middagen promenera vi i
trädgården, och det är mig en lust att vandra
där vid prostens sida, hörande och lärande.
I blomstergången andas vi vällukten av ros
och lavendel, i bigården lyss vi till de flitiga
binas surr kring flustren, och sedan komma
vi till apelgården, där karten redan lovar
gott. Så nå vi köksträdgården, och prosten ser
med välbehag ut över kålgården, där vitkålen
sväller i långa rader, där grönkålen krusar sig
och rosenkålen knoppas. Men med allra största
välbehag ser han på det stora kryddlandet, och
där stannar han, sticker bägge händerna under
rockskörten och demonstrerar det för mig
under ivriga nickningar.
— Längst borta ser du basilikörten med de
rundade, glatta bladen, som man hackar råa
och strör på hönssoppan. Och här har du
rosmarin, som samman med en vitlöksklyfta och
ett lagerblad ger lammbogen den rätta doften.
Sen har vi dragon, som inte borde saknas
i någon trädgård. Den har en mångfaldig
användning, men framför allt är den en
nödvändig krydda till oljesåsen, som man äter till
gåsgalantin. Lägg det på minnet! Fänkålen här
ska man hushålla strängt med, för annars ger
den en grov smak. Så kommer vi till anis och
malört, som bägge är bra till brännvin, men
sant att säga odlar jag malört i min trädgård
bara för fullständighetens skull, för den måste
plockas vild, om besken ska förtjäna sitt namn.
Den feta trädgårdsmyllan tar nämligen ludden
av bladen och beskan ur saften på malörten.
Och samma sak är det nästan med kumminet,
som kräver magra villkor, och därför sår jag
det inte här utan i stenoren, där du kan se det
borta under salsfönstren. Kumminbrännvin har
av ålder befunnits särskilt nyttigt till färskt
eller grönsaltat fläsk och gör, att man utan
besvär kan fördra större mängder fläsk än
eljest. Och så har vi förstås dill och persilja
och timjan. Och gräslöken, som inte bara är
god till spickesill utan också till det rökta
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
