Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRITIOF NILSSON PIRATEN
fläsket och som krydda jämte dragon till
grönsallat av alla slag. Men du är tvungen att se
på min hypericum också! Man häller brännvin
på frukterna och de gula blommorna och låter
det dra liksom på malört, och man får ett
bordsbrännvin med egenartad, mild bouquet
och vacker, orangeröd färg. Det kallas pircum,
som du kanske har hört. Och strax intill
hypericum .. .
Men här avbrytes prosten av fröken
Viktoria, som kallar till bords.
Jag väntar andäktigt bakom min stol vid
middagsbordet, medan prosten knäpper
händerna till en tyst bordsbön i detsamma som
fröken Viktoria bär in ett fat gyllenbruna
fläskkotletter. Prosten sluter ögonen för att ej
distraheras av den läckra synen, men när han
slutat bedja, ser han på fatet utan falsk
känslolöshet och skyndar att sticka servetten under
hakan. Han lägger för mig en stor kotlett och
serverar sig själv två, och hans gom vattnas
redan när han känner paneringen brista som
skört knaperskinn under kniven. Den färska
potatisen ångar i sin karott och saladjären
med gröna gurkor, vit syltlök och röd peppar
är ett lysande stilleben mot bordets
oklanderliga linneduk.
När prosten skänker i bourgognen, ser han
med välvilja på fröken Viktoria och
kompli-menterar:
— Bland mästerverken inrangerar jag
hädanefter den panerade fläskkotletten!
Men fröken Viktorias syrliga drag mildras
ej för ett ögonblick. Hon vänder sig till Max,
som ligger framför kakelugnen, och lovar
honom många goda ben efter middagen, och
Max tackar med en slö ryckning på svansen.
Eller också har han helt enkelt jagat bort den
fluga, som just surrar upp framför ugnen.
Som det ju är främmande till middagen, har
fröken Viktoria slagit upp två buteljer
bour-gogne, och när vi tömt den första flaskan,
kommer den andra genast på bordet. Men då
vi gjort all heder åt kotletterna och komma
till den starka osten, sticka vi emellan med ett
litet glas pircum, och vinet dricka vi sedan ur
till sockrade smultron. Och slutligen knäpper
prosten händerna till lov och tack för mat och
dryck, och det sker ej under tystnad utan med
en röst, som är fylld av glad tacksamhet.
Fröken Viktoria serverar kaffet i
studerkammaren och drar sig sedan tillbaka. Prosten
smuttar på den starka brygden, tänder en
cigarr och lutar sig bekvämt i soffhörnet. Snart
är det som om fläktar av behaglig mättnad
drogo med den blå röken genom rummet. Lång
tystnad. Först när prosten tänder sin andra
cigarr, vågar jag inleda ett samtal.
— När magen är fullproppad med mat och
vin, sänker det sig en behaglig ro över en,
säger jag, och jag kommer att tänka på en
kamrat i Lund, som påstår, att han aldrig
känner sådan sinnesfrid och arbetsro, som när
han tagit ett bad efter en grundlig natt med
vin och flickor.
— Han lever i självbedrägeri, svarar prosten,
och han liknar en tjuv som stulit så mycket,
att han inte kan bära mera och då utropar:
”Jag är en bättre människa! Jag stjäler inte
längre!” För resten gissar jag, att din vän är
naturvetare.
— Matematiker och livsbejakare, upplyser
jag-
— Det första är han kanske eller kan
åtminstone bli, men det andra är han alldeles
säkert inte. Ty du kan hälsa honom från mig,
att en sann livsbejakare aldrig tömmer bägaren
så djupt, att han inte längtar efter en klunk
till. Men det finns ändå hopp om din vän
matematikern, för han har en trängtan att
känna sig ren och oanfäktad, och det är ett
undermedvetet utslag av ånger. Felet är, att
vad han tror vara renhet och frid bara är en
tomhet och en av viljan tillfälligt oberoende
oförmåga till det onda.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
