Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fritiof Nilsson Piraten: Tre tallrikar. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE TALLRIKAR
Det tändes en glimt i prostens öga, när han
nu fortfar:
— Men jag läser tankar, och jag vet nog,
vad du pendlade efter, när du talade om din
kamrat och hans sinnesfrid efter backanalierna.
Vad mig beträffar ska du veta, att min själsro
är av ett annat slag, och när jag reser mig
från bordet, så gör jag det med gott samvete,
och det enda, som ängslar mig, är att jag
kanske lämnat kvar en av de bästa bitarna.
— Hur kan farbror tro! utbrister jag
indignerad, och jag rodnar, eftersom jag känner
ett hemligt syfte avslöjat.
— Jag vet, gosse! säger han vänligt. Skulle
jag inte vara tacksam för att du intresserar
dig för mitt tillstånd?
Och han bjuder mig cigarrlådan.
Prosten är alltså en präst som prisar
Skaparen i hans håvor och det veta alla, och hans
smak är känd över församlingens gränser, ja,
i hela kontraktet. Det är känt, att han av
fyrfota djur föredrar svinet och av fåglarna
gåsen, under det han bland fiskarna sätter
ålen främst och sålunda före även laxen. Han
brukar säga:
— Grisen, gåsen och ålen fyller på ett
förträffligt sätt sin plats i vår hushållning. De
är i all enkelhet vad de ska och bör vara
och liknar ingenting annat. Men hur mången
människa ser du inte, som har vanor som en
gris och är sämre än grisen! Du finner en
annan med huvud som en gås, och hon är
sämre än gåsen. En tredje ser du, som är hal
som en ål men sjufalt sämre än ålen. — (Nu
med ett drömmande uttryck:) Ja, gåsen, ja!
Jag skulle vilja tacka den hedersmannen, som
har hedrat det andliga ståndet genom att kalla
det bästa stycket på den gudomliga fågeln för
prästnäsa!
— Ålen liknar väl ändå bra mycket en orm!
påpekar jag en gång.
— Något litet, det har du rätt i, får jag till
svar. Men han frestar aldrig en kvinna. Se på
fröken Viktoria, hur hon äter sig mätt på
potatis med remoulade- eller senapssås, när ål
står på menyn!
Enligt legenden är den fete prelaten en igel,
som sväller av det tionde han med lagens hjälp
suger ur fattiga och rika utan åtskillnad. Sådan
är inte prosten, ty han är en prost av den goda,
runda sorten, och vid hans bord finnes alltid
plats för den fattige och hungrige, och den,
som en gång bänkat sig där, kommer icke
omättad därifrån. Han myser, när han har
de ringaste i församlingen hos sig, och går
omkring förmanande dem, icke till hörsamhet
och fattigdom, men väl till att i gärning prisa
vad huset förmår.
Men nu har jag skrivit så mycket om prosten
och bordet, att det kan vara tid att också
nämna något om prosten och ordet, och jag
vågar göra det, eftersom jag så ofta hört
honom både från altaret och i predikstolen.
Och jag kan vittna om honom det vackraste
som kan vittnas om en präst. Ty när han
säger: ”Jag fattig, syndig människa...” då
gripes man oemotståndligt av hans stora, naiva
uppriktighet, och man känner, att han framför
allt menar sig själv. I sina predikningar
utvecklar han vältaligt de kristna sanningarna
och propagerar toleransens evangelium. Måste
han någon gång tala straffande, så gör han det
med den upphöjda förståelsens mildhet, och
aldrig hotar han med mörksens furste eller
med sjön, som brinner av eld och svavel.
— Tystnaden, har jag hört honom säga, är
popularitetens farligaste fiende, och djävulen
kan med fördel tigas ihjäl.
Prosten utövar emellertid sitt ämbete ej
endast från predikstolen om söndagen, utan
är jämväl i vardagslivet den gode herden för
sin hjord, vars bekymmer och sorger han
delar. Hans visa råd och goda dåd stå alltid
till buds, där så är av nöden. Han liknar i det
avseendet Marryats odödlige midshipman att
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
