Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Bonden och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
hon laga frukost åt gårdens arbetsfolk, skicka
barnen i skolan, försedda med matsäck, och
så vidare. Nu letade hon efter sina kor och
blev irriterad över att mjölkningen försenades,
vilket hotade att kasta omkull hela hennes
arbetsprogram denna morgon. Helt förklarligt
tedde sig fågelsången för denna kvinna i första
hand som en störande och ovälkommen
företeelse. Hon skulle nog vilja sitta ned på en
stubbe och vila sig ett slag och höra på de
tusen fåglarnas spel, men hon var tvungen att
springa omkring och lyssna efter koskällorna.
Inför en dyfik vardagsbild från böndernas
liv spörjer man knappast vidare efter orsaken,
varför de så sällan ådagalägger något
natursinne. Här har vi alltså att göra med faktiska
förhållanden, som man måste hålla i minnet,
innan man hänger sig åt en akademisk,
verk-lighetsskygg naturromantik, för vilken bonden
endast är naturens barbariska fiende, behäftad
med girighet, okunnighet och andra svåra
synder och laster.
Vi får icke heller glömma, att bonden och
naturen har varit fiender av begynnelsen. För
vår nuvarande materiella kultur har vi i stor
utsträckning att tacka den segerrika
odlings-kamp, som bonden har fört mot det
ursprungliga landskapet, vilket han under oändlig möda
har avtvingat den gröda, varifrån brödet på
vårt bord kommer. Adolf i Ulvaskog, som
skildrats som en typisk bonde av gammaldags,
konservativt slag, tänker på ett ställe i min
roman ”De knutna händerna” dessa tankar:
”Nog skrevs det så grant, att bonden var
ett med den älskade jorden, men sådant var
läsning för herrskap, som aldrig hade gjort ett
enda strängt dagsverke i sagda älskade jord.
Nog talades det så mycket om Guds vackra
gröna åker med dess gröda, men sådant var
prat för den, som aldrig blivit lurad att arbeta
utan lön i denna åker, för den som aldrig
förgäves vattnat jorden med sin kropps svett. Nej,
en åker begärde alltför mycket av sina brukare
för att den skulle vördas som en välgörare.”
Denna kampinställning från bondens sida
emot naturen är förklarlig, den har också en
gång varit försvarlig, men nu är den det icke
längre, om bonden fortsätter sin kamp liksom
av gammal vana. Genom teknikens utveckling
och andra omständigheter har det i våra dagar
kommit därhän, att vår återstående svenska
natur kräver en behandling med ytterst varsam
hand — ja, i vissa fall kräver den en
skyndsam insats av alla medborgare för sitt värn
och skydd. Vi befinner oss i den situationen,
att bonden icke har något att vinna men
åtskilligt att förlora av en fortsatt seger över
naturen. Vårt lands naturskyddsproblem är
ett brännande aktuellt och djupt allvarligt
spörsmål — och det fordrar för en
tillfredsställande lösning en aktiv medverkan just av
markernas ägare, de svenska bönderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
