Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vilhelm Moberg: Bonden och naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VILHELM MOBERG
ängsslåtter, även om han ingenting högre
önskar: det finns ingen arbetskraft, folket har
flyttat till städer och samhällen. Det återstår
ingenting annat för honom än att lägga ut
ängen till betesmark — och så går de snart
sin undergång till mötes, alla de sköna
blomstren, som stått där och lyst över slåttergärdet
i väl tusende somrar.
Naturskyddsproblemet kompliceras här av
sitt sammanhang med ett rent
befolkningspro-blem. Och här kan icke skönjas någon annan
lösning än bistånd från det allmänna. Det
förefaller nödvändigt att staten bereder bonden
möjlighet att bevara slåttermarken i de fall,
då en äng utgör ett oersättligt naturvärde. Det
gäller ju någonting, som angår eller borde
angå varje medborgare i landet; man kan
knappast fordra av en enskild person att han
ensam skall göra de materiella uppoffringar,
som här icke kan undgås.
En betydligt kraftigare insats än hittills från
statens sida för naturskyddet i vårt land
förefaller vara ett trängande behov. En
planmäs
sig upplysningsverksamhet bland
bondebefolkningen borde också ingå som ett led i
räddningsaktionen för vår natur; den skulle
förhindra den onödiga ödeläggelse, som
förekommer och som är alldeles särskilt tragisk
— stora naturvärden har utan tvivel gått till
spillo genom ren tanklöshet.
Ett avgjort hoppfullt tecken kan dock
noteras: den ökade förståelse för naturen som ett
värde i sig själv, som förefinnes hos
bondeungdomen. Det är i varje fall min iakttagelse, att
landsbygdens ungdom av i dag här ofta har
en annan inställning än den äldre generationen.
Det är i främsta rummet biblioteks- och andra
bildningsrörelsers verksamhet på landsbygden
som bär frukt; särskilt har J. U. F.-rörelsen
redan nedlagt ett gott arbete, när det gäller
ungdomens mera ideella inriktning.
Och de tecken till vaknande natursinne, som
jag för min del iakttagit hos den kommande
bondegenerationen, är så pass talrika, att jag
trots allt icke förtvivlar om den svenska
naturens framtid.
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
