Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans G. Bengtsson: Hur jag blev skribent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR JAG BLEV SKRIBENT
Jag bibehöll under dessa schackspelandets
år alltid ett visst intresse för litteratur och
versmakeri. Mina litteraturhistoriska vänner,
som började se respektingivande vetenskapliga
ut, uppsökte jag ibland för att lyssna till deras
nyaste åsikter, och jag brukade till och med
varje termin gå och höra på en föreläsning
i det till en början lockande ämne som heter
litteraturhistoria med poetik. Jag hoppades att
poetiken någon gång skulle komma till tals
och att man skulle få höra föreläsningar
i betydelsefulla ting: om form, om stil, om
vers, om konsten att skriva, om det poetiska
elementet i poesi, eller åtminstone om roliga
versmått; kort och gott någonting som hade
verkligt sammanhang med det stora mysteriet
skriften, vars ord likt härar
radvis stampa i sång.
Men där stampades uteslutande i andra
materier, som jag inte begrep så värst mycket
av och inte kunde känna något intresse för.
Efter fyra år vid akademien, under vilka
jag åhört tio föreläsningar, skrivit en mängd
dålig vers samt spelat tre eller fyra så pass
bra partier att de blivit publicerade, blev jag
sjuk och togs hem i tämligen eländigt
tillstånd. En läkare meddelade att om jag slutade
upp med whisky och nattsudd samt övergick
till mjölk och vitt hönskött, skulle jag kunna
leva ännu sex månader. Medan jag sålunda
i lugn och ro drack mjölk och vande mig vid
mitt förestående frånfälle samt utfyllde tiden
med att på kartor pricka ut det pågående
världskrigets förlopp, blev jag av någon
anledning småningom friskare, åtminstone
tillräckligt frisk för att finna det ledsamt att sitta
som sjukling och ingenting göra. Kroppsliga
ansträngningar hade förbjudits mig; men
eftersom jag ju ändå skulle dö fram på
efter-hösten, tyckte jag att den saken utan risk
kunde överträdas, och jag började smått
hjälpa till med sysslor vid gården där min far
var förvaltare.
Denne ganska hårt prövade man hade
hittills haft ytterst ringa glädje av sin förstfödde,
som han småningom vant sig vid att beskriva
som ”prov utan värde”; och han mottog med
markerad skepticism mitt erbjudande att bli
nyttig i praktiska småsysslor. Han undrade
med sträv klentrogenhet huruvida den
akademiska förståndsutbildningen satte mig i stånd
att skotta ett golv råg, eller att utfodra ett
antal spädkalvar om jag finge en av sakkunnig
hand uppgjord matsedel att gå efter. Jag ansåg
att mitt förstånd trots allt var så pass bibehållet
att jag på rimlig tid skulle kunna bemästra
ting som dessa, och kanske ett och annat som
var ännu svårare; och efter en tid tillerkändes
jag tjugosju kronor i veckan som
magasins-karl och ladugårdsförman. Det var en bra
betalning och den enda form av honorar som
jag någonsin i djupet av mitt hjärta känt att
jag verkligen gjort skäl för. Man kan förtjäna
mera genom att skriva samman ord på papper,
men känslan av hederlig förtjänst vill aldrig
bli riktigt densamma.
På kort tid blev jag ytterst intresserad av
att sköta en ladugård och glömde helt bort
att jag skulle dö i november. Jag steg upp
klockan halv sju (utom de dagar det var
prov-mjölkning, då jag med åtskilligt besvär
kravlade mig upp klockan fyra) och arbetade tio
timmar om dagen eller mera samt hade alltid
huvudet fullt av livsviktiga problem angående
foderstater, frusna rotfrukter, unket hö, dåliga
oljekakor, fetthalt, juverinflammationer,
tre-spenthet, aktinomykos, kvigor som inte ville
bli i kalv, kalvar som man fick hala fram
med rep, livmoderframfall, kvarbliven
efterhörd och hundra andra ting som alltsedan
bronsåldern givit strävsamma
ladugårdsför-män tillräckligt att tänka på. Någon gång vid
tillfälle skall jag skriva samman en enkel
skildring, kallad ”Ur en kreatursskötares minnen”,
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
