Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Sex visa, mer och mindre - Anmälda böcker - Woolf, Virginia, Three Guineas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEX VISA, MER OCH MINDRE
för den lilla hamrade satsens mål, som är
gemensamt för män och kvinnor — kan vara
det åtminstone — endast nödtorftigt inordna
sig i den nuvarande samhällsordningen och
överallt tänka, känna och handla som
outsiders. Först i denna jämförelsevis fria
position skulle de kunna göra en originell insats,
säga ett eget ord. Man förändrar dock inte
en samhällsform, med vilken man är helt
och hållet einverstanden.
Hårda och hälsosamt krävande, om också
mindre anspråksfulla än oxfordrörelsens, är
de fordringar som Virginia Woolf ställer på
kvinnornas oorganiserade samfund.
Medlemmarna har att underkasta sig: 1. Fattigdom,
det vill säga att inte fordra mer lön än vad
som är oundgängligen nödvändigt. Att alla
kvinnor ska förtjäna sitt levebröd och de gifta
och hemarbetande ha lön av staten är en av
essayens grundsatser. 2. Kyskhet, hoc est att
vägra sälja själen för pengar. 3. Ätlöje, att
föredra hån framför reklam, publicitet och
beröm. 4. Frihet från overkliga lydnader,
såsom nationalstolthet, religionsstolthet, familj
e-stolthet, könsstolthet och så vidare. Det vapen
som kvinnorna har att använda heter aktiv
likgiltighet, ett vapen, vilket som bekant är
något vanskligt att hantera i krigstid, men
essayen tar genomgående hänsyn till instinkter
och till fakta: inför själva dödshotet upphör
givetvis förnuftet att fungera.
I romanen ”The Years” har Virginia Woolf
med subtil ordkonst målat samma psykologiska
krafter och dunkla underströmningar som hon
i sin essay behandlar på ett mer dagsklart plan.
Men romanens människor är så tröstlöst
artificiella och tomma att hela skildringen tar
färg därav. ”Three Guineas” tycks mig ha mer
av den sant konstnärliga egenskapen att
illustrera, att avslöja, att få oss att se något
gammalt och vant på ett nytt sätt. Plötsligt rycker
författarinnan masken av den konstiga gubben
och vi ser ett ont ansikte, ett fruktansvärt
ansikte, det är inte anledning längre att vara
”så full i skratt, så full i skratt”.
Det mest givande mrs Woolf har att säga
och det som framför allt bör intressera denna
tidskrifts läsare gäller den andliga
prostitutionen. Hon är inte blind för dess rent
mänskliga tragik. Den mrs Oliphant, okänd för
undertecknad, som använde sin utmärkta begåvning
på underhaltigt litterärt arbete för att försörja
sig själv och en hel skara barn, var utan tvivel
en både heroisk och tragisk personlighet, men
det andliga resultatet av hennes arbete blev
ändå skadligt. Det blev ett bidrag till den
ruttna högen av likgiltiga ord som förgiftar
oss alla, slår ned vårt mod, smetar ner
kulturen och binder den intellektuella friheten
och därigenom obevekligt leder till krig.
Fin essayistik är ju alltid ordkonst, mer eller
mindre. Essayisten avlivar ord, uppfriskar ord
eller nyskapar ord. Virginia Woolf gör det
livfullt i ”Three Guineas”. Ordet feminism, som
är dött och utan mening, nu när kvinnorna
har förvärvat rätten att förtjäna sitt bröd,
fortsätter att som lik förpesta atmosfären, men
författarinnan skriver upp det på en
pappersremsa med stora, svarta bokstäver, tänder
högtidligt eld på den, och skenet dansar.1 Andra
ord drar hon fram ur bråtet och
avskrädes-högarna och får dem om inte att blomma så
dock att både glänsa och klinga — ord som
frihet och jämlikhet och, så otroligt det än
låter, kultur. Över de många nyktra och nakna
fakta, som den lilla uppfordrande frågan har
framkallat, svävar trots allt den djärva,
ostyriga drömmen om en bättre värld — ett fönster
blåser upp, skilda, eggande ljud galopperar
mot trumhinnan, guldregnet gnistrar och
dansar i vinden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
