Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Margit Abenius: Sex visa, mer och mindre
- Anmälda böcker
- Siwertz, Sigfrid, Det stora bullret
- Lundgren, Gustaf, Hur skall det gå med människan?
- Bengtsson, Frans G., Sällskap för en eremit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARGIT ABENIVS
högra krampaktigt sluten. I hans öra dånar
det på en gång av samfärdsel och krigshot.
Denna kluvna världsaktualitets skärande
dissonanser åstadkomma till slut ett slags
vett-villig nervositet, som driver till upprustning.”
Klyvnadens ande kan inte gärna skildras
pregnantare.
*
Gustaf Lundgren refererar i
inledningskapitlet till sin bok ”Hur skall det gå med
människan?” Selanders och Siwertz’
kulturpessimistiska förintelsedrömmar men söker
själv orientera läsaren mot mer positiva
andliga strömningar i tiden. Författarens
framställning är saklig och klar, ofta skickligt
refererande: han är orienterad åt
kristendomen, men stämman blir aldrig hetsig eller
agitatorisk. Det är kristna grunderfarenheter
om själens behov och läkningsförmåga som
han söker dra fram i ljuset. Lundgrens bok
kan nästan betraktas som ett slags komplement
till ”Det stora bullret”: här är det
värdigheten, livsallvaret och tystnaden som
porträtteras i stället för det mekaniska skrattet och
reklamhetsen. Jag föreställer mig att
exempelvis studierna över William James och ”Dödens
psykologi” bör kunna ge en nutidsmänniska
värdefulla impulser. Författaren hämtar
framför allt motiv ur Thomas Manns bibliska
epos om bestämmelsen och livsmönstret, denna
sköna skapelse som är i samma grad
formfulländad och organiskt spontan, och som
förefaller att ha gett den äldre och den yngre
generationen lika mycket av mättnad för
sinnena och höghet för anden.
Även den som inte hör till de största
filosoferna sysselsätter sig kanske i dessa dagar
med att undersöka sina positioner, och härvid
kan Gustaf Lundgrens lärda, fängslande och
sakliga essaysamling ge god orientering. Den
visar oss hem till meditation och betraktelse.
*
Egenartade författare med karaktärsfullt
utmejslad form kan man ofta med mer eller
mindre framgång karakterisera genom att måla
ett diskret porträtt av deras osynlige läsare.
Därmed avser jag den i djupaste anonyma
hemlighet ur Kaos frambesvurna varelse, för
vilken författaren med kärleksmöda slipar sina
satser, så att det, om gud vill, tar skruv. Ty
ingen skriver för sig själv allen, helt tyst och
stilla, även om han inbillar sig göra det. Få
författare torde ha en så särpräglad, en så
exklusivt specialiserad osynlig läsare som Frans G.
Bengtsson. Man skulle kanske, om man så
ville och gav sig god tid, kunna måla av
”honom från skägget till tårna” och ända in
i den ”själsliga fibern”, för att använda ett
av författarens egna uttryck. Nyktert talat:
Frans G. Bengtssons osynlige läsare, den för
honom enda rätta och utvalda, läsaren par
préférence, för vilken de ystert livfulla och
gigantiskt ordrika perioderna formas, medan
galghumoristiska löjen glider ut och in mellan
de konstrikt flätade satserna som trevliga blänk
och de klipskaste gliringar, är vad man med
en lakonism skulle vilja kalla den invärtes
fördjupade människan, i yttre måtto lätt
igenkännlig på den inåtskådande blicken, de
senfärdiga svaren, den asociala benägenheten att
konsekvent välja andras galoscher i stället för
sina egna, i inre mening på sitt kroniska behov
att ta semester och dra sig tillbaka för att
”tänka färdigt”, det vill säga grubbla ändlöst,
en av dessa hopplöst problemältande och
sömnlösa, vilka som Martinson tycker i sin
midsommardal har en konstant känsla av att ”det
är så ytterst ansträngande att samtidigt leva
och tänka” och som på grund av en alltmer
inåt fortskridande fördjupning nätt och jämnt
orkar få av sig de ovan berörda galoscherna.
Själva ordet förströelse och förströelseroman
är för invärtesvarelserna starkt olustbemängt;
en detektivroman har de sällan haft i sin hand,
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 21:30:49 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-1/0050.html
