- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Januari 1939 Årg. 8 Nr 1 /
49

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Margit Abenius: Sex visa, mer och mindre - Anmälda böcker - Bengtsson, Frans G., Sällskap för en eremit

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SEX VISA, MER OCH MINDRE

resebeskrivningar och berättelser om vilda djur
misstros a priori, liksom äventyrsskildringar
och så kallade historiska romaner.
Distraherande sysselsättningar som patience, korsord
samt sportprestationer är inte att tänka på.

Det förefaller vara Frans G. Bengtssons
metafysiska uppgift att rycka den invärtes
fördjupade ur hans centrumgrubbel och bereda
honom vilostunder av ren förströelse och
uppfriskande, lärd underhållning. Som alla
formens mästare äger han som sagt det hemligt
säkra greppet om den rätta läsarens person.
Bara titeln på hans senaste essaysamling är
ett fynd: ”Sällskap för en eremit”. Vilka
skarpsynta, kärleksfulla karakteristiker, tagna
inifrån och psykologiskt djuplodande, gör inte
Frans G. Bengtsson en passant just av sin
specialläsare. Han är djupt medveten om
dennes maniakaliska benägenhet att ständigt
sysselsätta sig med Människan och hur det ska
gå med henne, och placerar därför rakt inför
hans disträa men alltmer klarnande blick idel
originella figurer, färgrika, unika gestalter
och romantiskt egenartade specialexemplar av
släktet homo — sällskap för en eremit blir
här ett praktfullt och glänsande galleri av
knotiga filosofer, paranoiska mogulkejsare och
lakoniska islänningar, ja, i en av de roligaste
essayerna har författaren hittat en sjö, som är
ett original, den vandrande sjön Lop-nor i
Öst-turkestan. I allt, i fråga om såväl form som
innehåll, leder oss Frans G. Bengtsson från
centrum ut i det periferiska: perspektiven blir
så rogivande väldiga och orden cyklopiska,
sträva, urtidsfärgade. ”Edda i sju slöjor”
fascinerar som språkkonst, den ger den rätta
infattningen till urtidsdikten:

Upp ser jag komma
för andra gången
jorden ur djupen,
ny i grönska.

4. — B. L. M. 1939. I.
a

Forsar falla,
örnar därovan,
fiskafängare
mellan fjällen.

Den fördjupade förbiser lätt för sitt invärtes
trassel, att en väldanad människa då och då,
när det passar sig, måste kunna förhålla sig
estetiskt, desintresserat, till tillvaron. Det myckna
enfaldiga pladdret om ”esteticism” har suddat
ut den sanningen, som behöver förnyas. Men
Frans G. Bengtsson behj ärtar behovet — man
läse i sakta mak den dråpligt kallblodiga
essayen om gudinnan Bhowanis dyrkare,
stry-parsekten. Med något av samma älskvärdhet,
fast rustikare förstås, med vilken Klara
Johanson rekommenderar Milton som lektyr för
hängmattan, anbefaller Frans G. Bengtsson sina
lärda favoriter. Mig personligen intresserar
han mest, när han skriver om vittra och lärda
materier — det där om kriget har jag mindre
lätt att smälta. Någon gång, fast inte så ofta,
inträffar det, att Frans G. Bengtssons rätta
läsare, som egentligen är av en hög själsart,
nedsjunker till en burschikos och besynnerlig
individ, sysselsatt med att betrakta ”tre flugors
förehavanden under ett omstjälpt ölglas”, och
som till på köpet har panna att fordra en
litteratur, direkt avpassad efter denna kuriösa
situation. I ”Tankar om romaner” antar
författaren, att romanens förfall beror på att
nutidens människomaterial är så till den grad
standardiserat, att det inte längre är möjligt
att av detsamma skapa romangestalter. Vad
menar licentiaten! utropar man i sin stilla
kammare. Detta är ju rent nonsens. Om
diktarna inte kan skapa människor ur sig själva
och av det material som tiden tillhandahåller,
så beror det på att diktarna har besegrats av
sin tid. Intressanta människor finns det nog
i kvarteret näst intill. En liten smula skulle
kanske Frans G. Bengtsson behöva lära sig
av sin älskhatade osynlige läsare: annars kan

49

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Sep 20 21:30:49 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-1/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free