Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alma Söderhjelm: Hur skall man skriva en biografi? - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR SKALL MAN SKRIVA EN BIOGRAFI?
seglar ut på upptäcktsfärder utan att egentligen
äga något bestämt mål — åtminstone icke ett
som kan skönjas. Men ett skepp som seglar
fram är i ständig rörelse. Och rörelsen är den
viktigaste av de fordringar, som man måste
ställa på biografien, som skall oavbrutet röra
sig och röra sig framåt. Denna rörelse måste
för läsaren vara förnimbar genom de nya
landskap eller åtminstone molnformationer,
som presenteras, genom det ombyte som sker
av mörker och ljus, storm och stiltje...
Skeppet får inte stå och vagga av och an mitt
på ett hav, det får inte plötsligt stanna mitt
på havet och börja pejla bottendjupet — då
blir det nämligen en annan historia. Med
andra ord: en biografi får inte vara
stillastående, får inte vara litteraturhistorisk och
essayistisk, liksom den inte får vara
undersökande, det vill säga vetenskap. De tyska
författarna äro merendels exempel på biografer,
som följa ett essayistiskt förfarande, så till
exempel Stefan Zweig, som med allt sitt
strålande skriftställarskap till och med i sina stora
biografier förblir något av essayist, och Emil
Ludwig, som är mera gammaldags positivist
och använder den undersökande metod, som
Taine en gång införde och som positivisterna
underhöllo. I båda fallen blir skildringen
stillastående. Skillnaden mellan essayistiskt och
biografiskt förfarande, mellan en essay och en
biografi är nämligen den, att i den förra
kan man gruppera skildringen kring en ur
händelseförloppet utbruten detalj eller flera
sådana, medan biografien fordrar införandet
av hela händelseförloppet. Den förra förblir
sålunda alltid fragmentarisk, psykologisk,
artistisk, medan biografens förfarande måste bli
följdriktigt, samtidigt som det fordrar en
viss särbehandling, som man kunde kalla
dramatisk. Lika strängt som filmen fordrar
biografien framför allt rörlighet, en fortgående
rörlighet. En biografi får aldrig stampa på
samma ställe. Till och med får den icke ge
vad filmen kallar ”minnesbilder” och som
i filmens barndom voro så gouterade men nu
äro merendels utdömda.
Det anmärkes ofta på biografier, att de ej
behandla en nog intressant person.
Anmärkningen har sitt berättigande. Liksom alla ämnen
icke lämpa sig för dramatisk behandling, de
må vara hur rörande och synas hur intressanta
som helst, så även med biografier. Det finns
vissa alldeles speciellt spännande liv i
världshistorien, till exempel Maria Stuarts, Marie
Antoinettes och Napoleons — dessa kunna till
och med utgöra exempel på hur ofta en
biograf kan döda ett levande och dramatiskt
människoliv genom sin skildring, i stället för att
återuppväcka liv, vilket är hans uppgift och
mål. Ty det är icke nog att ett liv är
dramatiskt i sig själv: det tarvar därtill riktig
biografisk behandling.
V’d ett sådant värdesättande av
människoliven må man strax skilja mellan biografi och
minnesteckning eller vad man vanligen kallar
”memoarer”. Alla liv lämpa sig nämligen för
memoarbehandling, i motsats till biografien,
liksom alla levande människors liv äro
intressanta. Men förfarandet måste bli ett annat.
Man kan nämligen icke skildra sitt eget liv
biografiskt, även om man följer upp det
kronologiskt, så blir förfarandet alltid mer eller
mindre stillastående, mer eller mindre
essayistiskt och artistiskt. Skillnaden blir den som
mellan att muntligen berätta sitt eget liv och
andras liv. Vid berättelsen om sitt eget liv
börjar man aldrig från början, man tager en
händelse eller ett intryck från barndomens eller
ungdomens år och grupperar kring det, eller
kring en människa eller en grupp människor,
en ort, det blir ett fragmentariskt
händelseförlopp. Berättar man en annans liv, så vill
man gärna börja inte bara från denna
människas födelse utan även från de premisser som
förefinnas i form av förhållanden och förfäder
med mera sådant. Memoarskrivningen faller
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
