Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alma Söderhjelm: Hur skall man skriva en biografi? - Anmälda böcker - Horn, Vivi, Den sturske Montgomery - Roeder, Ralph, Katarina av Medici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALMA SÖDERHJELM
sålunda inom essayernas grupp — här
användes det konstnärliga förfarandet. Liksom
essayisten så blir memoarförfattaren intressant
— och räknar a priori på att bli det, ej av
objektiva skäl utan av subjektiva, ej för det
föremåls skull som han skildrar utan för
författarens egen skull och den behandling han
skänker ämnet.
Vi ha bland historiska biografier, utkomna
till jul, ett exempel på en biografi, som i viss
mån avviker från denna regel. Det är Vivi
Horns lustiga och trevliga biografi över ”Den
sturske Montgomery” — med den lockande
underrubriken ”Kungagunstling, kvinnotjusare,
statsfånge”. Med rätta har denna bok väckt
uppmärksamhet, inte bara som en charmörs
dagbok, vilken berättar med stor
oförbehållsamhet om sina öden, utan även och i
synnerhet för de bidrag till Gustav IH:s politik och
till tidens seder, som den dagbok lämnar, som
fru Horn fått rätt att utge, och som hon har
fördjupat sig i på Segersjö i det
Montgomery-Cederhielmska familjearkivet, där dagboken
hör hemma. Säkerligen har det från början
varit hennes mening att ge ut dagboken i dess
egen dräkt, men hon har hållits tillbaka av
ut-rymmesskäl — kanske också av
lämplighets-skäl. Så har det blivit ett slags mellanting
mellan biografi och memoar, som på sina ställen
verkar något valhänt, men som varken saknar
liv eller rörlighet. Man känner kanske icke
alltid tidens böljegång, utdragen ur dagboken
kunde kanske vara ännu bättre sovrade, och
det slags interfolierande allmänna reflexioner
som då och då förekomma kunde saklöst vara
borta, men det hela är gjort med pietet och
omsorg, och fru Horn har förfullständigat sin
utgivning med brevutdrag och upplysningar
som ha ett biografiskt värde. Här få vi
verkligen ett liv och just ett liv som kanske icke
skulle vara nog värdefullt för enbart
biografisk behandling, men som vinner sitt
intresse genom de personliga anteckningar på
vilka skildringen är baserad. Den historiska
anekdoten, i allmänhet svårplacerbar, är av
henne satt där den skall vara, och där den
inte bara pryder utan blir det belägg som
anekdoten är gjord att föreställa: de
historiska händelsernas i-prick.
Bland årets stora biografier ha vi tre som
verkligen förtjäna detta namn och bland vilka
den största och mäktigaste är boken om
Katarina av Medici, ”den där köpmansdottern”,
som Maria Stuart lär ha kallat sin svärmor
med en högfärd som inte mera då passade
vid franska hovet, där alla fikade endast efter
pengar. Ralph Roeder, den amerikanske
författaren till detta jätteverk, som rymmes under
biografiens klädnad, säger om Katarina av
Medici efter skildringen av Bartholomeinatten:
”Det var helt naturligt, att ingen lagt märke
till Katarina i hennes livs mest betydande
ögonblick. Någonting annat skulle inte ha varit
normalt. Hon hade aldrig varit
uppmärksammad, och av samma anledning ignorerades hon
nu. Hennes natur var så negativ att vad hon
än gjorde föreföll det som någonting
betydelselöst ...”
Det egendomliga eller kanske ”normala” är,
att man också kunde säga det om den stora
biografien om henne. Man hittar henne nästan
inte i de händelsers detaljer och bland de
massor av personer, som här tränga sig på
oss och pocka på vår uppmärksamhet. Och
vare det genast sagt, att det finns för mycket
av både det ena och det andra. Vi få här ett
avsnitt världshistoria, kompakt, späckad,
märklig visserligen, men kanske inte så lätt att läsa
som den kunde och borde vara, och där de
religiösa, politiska och socialt ekonomiska
linjerna trassla in sig med varandra och trassla
sig kring fotterna på de personer, som
författaren skildrar, så att de inte kunna röra sig.
Läsaren sitter där också oavbrutet upptagen
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
