Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alma Söderhjelm: Hur skall man skriva en biografi? - Anmälda böcker - Roeder, Ralph, Katarina av Medici - Wikberg, Sven, Wilhelm av Oranien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUR SKALL MAN SKRIVA EN BIOGRAFI?
av att söka reda upp detta trassel för att dels
få personerna fria, dels få tag på den hållbara
tråden, den som går igenom och håller upp
det hela. Och ändå är det en mycket givande
och intressant bok, bara man har tid att
fördjupa sig, ja, man kunde säga forska sig
riktigt in i den och fram i den, vilket erbjuder
sina svårigheter, till en del beroende av den
mycket tunga stilen, som säkerligen icke är
att skriva på översättningens räkning. Men
mitt i all den mäktiga spis man får sig till
livs träder där en luftig bild för en: Maria
Stuart dansande, åttaårig vid hovets fester
med sin brudgum, den blivande Frans II,
Karl IX i olika situationer språkande med
sin förtrogne och vän, Coligny, som han kort
efter lockades att gå in på att låta mörda. Man
får också goda porträtt av dessa bröder och
konungar, som historien annars vet bara
namnen på, liksom av tidens många märkliga
personer, så Bourbonerna med deras förste chef,
den känslige, osäkre, nervöse Anton av Navarra
— en alldeles speciell bild företer den unge
hertigen av Anjou, levande och rörlig,
beroende på de anteckningar av honom, som
författaren haft att tillgå. Överhuvud finns i denna
bok allt, som man någonsin kan önska, massor
av brevutdrag och samtida påvebrev och
kunga-brev, utdrag ur diplomatdepescher liksom
personliga uppteckningar av världsliga och
andliga. Trots allt detta massmaterial tycker man
sig dock här och där höra de där muserna,
som komma med sina små viskningar.
Boken om Katarina av Medici är med ett
ord för tjock, och det felet eller den svagheten
vidlåder de flesta av de historiska biografier
som nu om dagarna utgivas. En biografi bör
icke vara skrymmande, i motsats till en
memoarbok, som har rätt att vara hur
voluminös som helst. Ett liv som fortgår är långt,
stort, vidlyftigt, har dimensioner åt alla håll;
i det levande nuet är allt viktigt, är allt
betydelsefullt, förty varje detalj har
gåtfull
hetens, det ovetbaras spänning — den kan
vara upptakten till nytt och nytt, till vad som
helst. Men hur sjunker inte ett liv samman
genast som det är slut! Hur krymper det inte
ihop, hur lätt överblickligt blir det inte genast
— bara ett pulsslag i världens liv. Hur snabbt
dras inte gränserna kring det, och hur litet
ser det inte ut inom dessa gränser, jämfört
med världen utanför? Och hur på något vis
förändrat blir inte dess förhållande till
omgivningen, till sammanhanget? Från att vara
självständigt, att leva sitt eget liv, faller det
ohjälpligt in i det dagliga skeendet, så att säga,
från att vara självlysande får det genast sitt
ljus från omgivningen, från stunden, från tiden,
blir olösligt fästad vid denna. Därför kunna
levande människors uppteckningar (memoarer)
aldrig beskyllas för att vara för långa, även
om man kan framhålla oväsentligheterna. Och
därför får biografien, å andra sidan, aldrig
breda ut sig. Dess större eller mindre volym
beror då bara på hur stor plats man skänker
själva tidsskildringen eller hur mycket man
fångar av detaljer. Man får inte mera ändå
än vad detta liv rymmer. Det lämnar så att
säga intet till fantasien och romantiken
förutom vad verkligheten ger — det är därför
det fordras en kanske mera artistisk
skicklighet att göra en biografi intressant än det
i motsvarande mån fordras för en
memoarutgivning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
