Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Golowanjuk, Jascha, Paraplymakarens barn, anmäld av Johannes Edfelt - Beckman, Birger, Häradshövdingen blir diktator, anmäld av Åke Thulstrup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
detta kalejdoskop. Om barnplågeri och
familje-terror, om den mest avskyvärda smuts,
fattigdom och sadism berättar han med ett asiatiskt
småleende. Barnafromt inför han i skildringen
en rörande gestalt, som kan komma det att
fuktas i ögonvrårna hos känsliga läsare: en
filantropisk rysk ämbetsman, som fattar en
förunderlig kärlek till den hunsade men innerst
käcke och musikaliskt mycket begåvade
judegosse, vars martyrium, upphöjelse och väg mot
stjärnorna (i egenskap av violinvirtuos) här
skildras.
Sentimental är väl denna epik, när man
granskar den närmare. Dess sken av
objektivitet träder snart i dagen — som sken. Men
samtidigt måste det framhållas, att det är en
ursprunglig och hämningslös berättartalang,
som här ägnar sig åt lustiga krumelurer och
arabesker. Jascha Golowanjuk är en ganska
charmerande sagofarbor. Ty detta är, vad han
gör: han upplöser till saga det verkligas hårda
kategorier. Och när han svingar sitt trollspö,
kan han vara viss om mer än spridda applåder.
Johannes Edfelt
En svensk Mussolinis
öden
BIRGER BECKMAN: H äradshövdingen blir
diktator. Bonniers. 6: 75.
Politiska utopier är en form av diktning,
som särskilt brukar odlas under politiskt
upprörda epoker. När ”den ryska faran” på
1880-talet blev en levande realitet för en stor del
av det svenska folket, skrev greve Ludvig
Douglas en liten skrift med titeln ”Hur vi
förlorade Norrland”, i vilken han utmålade
ryssens framfart i vårt land med en åskådlighet,
som kom kalla kårar att gå nerför ryggraden
på en hel generation svenskar. Under de
följande årtiondena fram till världskrigets utbrott
utgavs flera liknande skrifter, vilka alla
fullföljde samma syfte som Douglas’ arbete: att
skrämma för ryssen och sporra till nya
ansträngningar att förbättra vårt försvar. Det
förhåller sig nog så, att den politiska utopien
eller den politiska framtidsromanen helt enkelt
måste få karaktären av ett polemiskt inlägg
i dagens debatt. Den bör överdriva,
under
stryka, ta parti, ty det är fara värt, att
läsarens intresse för det konstruerade och
overkliga händelseförloppet annars inte kan hållas
vid liv. Två politiska utopier, som utkom
under nazistdebattens allra livligaste stadium
för några år sen, följde också strikt dessa
grundläggande regler.
Birger Beckman — känd kulturmedarbetare
i Morgontidningen (Göteborg) — har nu
försökt sig på att skriva en så att säga opolitisk
politisk utopi, en politisk framtidsroman utan
all politisk tendens. Det är ett skickligt och
aktningsvärt arbete, som man läser med nöje,
men det kan inte hjälpas, att man hela tiden
saknar den snärtighet, de förtäckta
anspelningar på dagens händelser och situationer,
som i regel brukar ge detta slags litteratur
dess krydda. Beckman tar inte parti och sårar
ingen. Men det är fara värt, att han just
av denna anledning inte heller kommer att
entusiasmera någon.
Boken handlar om häradshövding Krister
Lewéns meteorlika inbrytande på den
politiska banan, hans tyranniska och diktatoriska
handhavande av statsministerämbetet och hans
slutliga fall. Författaren skildrar sakkunnigt,
hur statsministern genom att tumma på
grundlagarna och bilda ett beväpnat garde till stöd
för sin egen politik steg för steg omvandlar
vår hederliga demokrati till en ”auktoritär”
statsbildning av sådant slag, att den borde
kunna väcka förtjusning hos alla dem, som
ser sitt politiska ideal i de samtida
kontinentala förebilderna. Lewéns konstitutionella
ny-daningsarbete skildras mot bakgrunden av ett
europeiskt krig, under vilket bland annat
London och Paris bombarderas och
revolutioner och kontrarevolutioner avlöser varandra.
Märkligt nog låter författaren därvid England
krossas fullständigt, under det att ryssarna
med framgång för krig år efter år, erövrar
Polen, bombarderar Helsingfors och
Stockholm med mera. Hur Ryssland med sina
vacklande inre förhållanden ska bli i stånd till
dylika krafttag, förefaller recensenten gåtfullt,
men profetior kan man ju inte gärna
diskutera. Märkligare är emellertid, att författaren
alldeles utelämnar Tyskland ur tavlan.
Tyskland är dock den makt, som sen några år
influerar oss mer än någon annan, och i en
politisk framtidsroman väntai’ man alldeles
särskilt att få veta, hur vårt förhållande till
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
