Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Buck, Pearl, Du stolta hjärta, anmäld av Georg Svensson - Traven, B., De hängdas revolution, anmäld av Eyvind Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
seras för andra gången men löses nu genom
mannens otrohet. Susan får skilsmässa och kan
när boken slutar väntas obehindrat avancera
vidare mot världsberömmelsen.
Susan Gaylords problem skulle onekligen
intresserat läsaren mera om författarinnan
givit henne jämbördigare manliga motspelare.
Den förste mannen är en trist träbock, den
andre en stryktäck lymmel. Själv är hon nästan
prövande god och märkvärdig. Med litet
jämnare fördelning av dygder och laster hade
knappast några olösliga konflikter mellan
kärlek och konst behövt uppstå.
En skulptör skulle säkerligen kunna invända
åtskilligt mot de inblickar Pearl Buck ger i en
bildhuggares arbete. Susan behöver ingen
teknisk förutbildning för att kunna direkt ur ett
marmorblock hugga ut en naturalistisk
fontänfigur. På några timmar gör hon efter levande
modell en lerstaty i kroppsstorlek utan tillgång
till de ståltrådar, som torde behövas för att
en dylik överhuvudtaget skall kunna stå på
benen. Sådana invändningar kunna kanske
tyckas förnumstiga, men i fråga om denna bok
drabba de väsentliga brister. Det är inte bara
lerfiguren i fråga som saknar skelett, utan de
flesta av romanens personer. De äro osanna
och schablonmässiga på ett sätt som för tanken
till rena följetonger. Även stilen bringar i
åtanke namn, som man inte borde erinra sig
medan man läser en nobelpristagare. Så här
kan det låta:
— Susan, är det någon som har sagt dig att du
är vacker, vacker? Har någon sagt dig att ditt hår
är det vackraste i hela världen? Det har en färg
som inte ens jag begriper mig på, för ibland är det
mörkt och ibland är det som guld. Har någon sagt
dig att det är rena häxeriet att ha mörka ögon till
sånt hår — ögon så skygga, om man tänker på att
du är kvinna och så dristiga om man tänker på att
du är ett barn. Finns det någon som har berättat
dig något om dig själv, Susanne!
Det var som hon drogs ut ur någonting hårt och
kallt som slöt sig om henne. Och hon kom fram,
skygg, skälvande, en levande varelse.
Hon skakade sakta på huvudet med läpparna
åtskilda och ögonen alltjämt fästa på honom. Hans
ansikte kom intill hennes, tätt intill...
— Nej, viskade hon.
Ser man inte framför sig den flotta
helsidesillustrationen till en dylik scen i Cosmopolitan
eller Good Housekeeping eller var nu ”Du
stolta hjärta” gått som följetong?
Det betänkliga med denna roman är
emeller
tid att den inte är skriven som följetong. Dess
tema, konstnärskapets kamp för sin integritet,
är alltför högt för. ändamålet och det är
alldeles tydligt att det legat författarinnans hjärta
synnerligen nära och utvecklats på blodigaste
allvar. Georg Svensson
Revolution
B. TRAVEN: De hängdas revolution.
Översättning av Arne Holmström. Axel
Holmströms förlag. 6: —.
Travens stora verk om det mexikanska
folkets lidanden under diktatorn Diaz har nu
fått sin femte del översatt till svenska. Man
behöver inte läsa många sidor i ”De hängdas
revolution” för att åter vara fångad av denna
både exotiska och vardagsrealistiska berättares
röst. Den miljö han skildrar är mindre vanlig,
men de öden han skisserar, ty mer blir det
knappast i detta på fakta överrika verk, träder
mot oss med övertygande styrka: det är en
bok som lyser av sanningskärlek. Man har inte
känslan av att Traven författar, det finns inget
raspande av pennor eller ekande
skrivmaskins-slammer på sidorna, utan man har snarare
intrycket av en muntlig berättares ibland
lågmälda, ibland indignerat upprörda stämma.
Bakom detta diktarnamn måste, tycker man nu
och alltid när man läser Travens böcker, dölja
sig en inte blott oerhört initierad och kunnig
iakttagare utan även en mycket rätlinjig
människa.
Liksom förra delen, ”Djungelnatt”, handlar
också denna om de med slavkontrakt fastlåsta
indianska arbetarnas liv i mahogny helveten a,
monteriorna. Ägarna till dessa
avverknings-platser, som har licens av staten både när det
gäller träd och människor, utnyttjar de inne
i djungeln fångna proletärerna till det yttersta.
Arbetet att fälla och fram forsla
mahognystockarna, trozas, är mycket tungt, arbetstiden
lång, då alla är skyldiga att fälla en viss drygt
tilltagen mängd varje dag, och någon fritid
existerar inte. Ägarna driver på med piskor,
och varje uppstudsighet straffas med
upphäng-ning i armar och ben, ett förfaringssätt som
är nästan lika väl uträknat som
straffmetoderna i de tyska koncentrationslägren. Och
monteriorna ligger så avlägset från all bebyg-
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
