Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Det vill säga hon skyndar att definiera sitt
villebråd som recensenter av ”fantasiskapad
litteratur — poesi, drama, berättarkonst”, inte
av historia, politik, ekonomi, och skiljer noga
mellan kritiker och recensenter. Hon ger en
återblick på recensenternas historia och påvisar
hur författarna alltid sökt skaka av sig denna
ohyra (recensenterna betecknas av mrs Woolf
omväxlande cats, pigrnys, insects, lice), som
sårat deras fåfänga,skadat deras försäljning och
anseende. Med tiden har genom böckernas och
tidningarnas enorma tillväxt recensentpesten
ytterligare förvärrats, menar mrs Woolf.
Recensionerna ha blivit kortare och snabbare, alltså
mindre uttömmande och överlagda, de
motsäga varandra i en kakofoni av omdömen, som
ta ut varandra. Man frågar sig: ha längre
författaren, förläggaren och bokköparen någon
glädje av recensioner, kunde de inte helt
avskaffas och ersättas av alldeles opersonliga
litterära nyhetsmeddelanden och referat? Så
finge böckerna på egen hand i ärlig strid
avgöra sin inbördes styrka. Recensenterna kunde
i stället — fantastiska tanke! —■ etablera sig
som ett slags litterära rådgivare eller läkare,
vilka mot betalning skulle diskutera böckerna
i manuskript med författarna.
Ja, så kan man naturligtvis lamentera och
inga ord kunna vara för grova för att inte
passa till den dålige recensenten. Sådana finns
det gott om, både talanglösa och talangfulla.
Hos de förra brister det i beläsenhet och
omdömesförmåga, hos de senare i moral och
anständighet. De fåkunniga äro i allmänhet
ofarliga för författarna, ty de berömma gärna
i pur nervositet eller av längtan att bli
citerade i annonser. Deras onyanserade klyschor
insupas också girigt av förläggarna och leda till
en devalvering av värdeomdömena. Om
publiken vore bättre förtrogen med de olika
recensenternas sätt att uttrycka sig gjorde det inte så
mycket. Som det nu är kan man bara hoppas,
att tidningarna skola lära sig inse att man inte
är kvalificerad till recensent bara för att man är
journalist och att förläggarna inte skola koppla
till högtalarna vid första bästa pip av hänförelse.
Sedan är det de talangfulla men ansvarslösa
recensenterna, som njuta av att demonstrera
sin intelligens på värnlösa författare. Det är
de, som bära skulden till recensenternas dåliga
anseende hos författarna. Om en kritiker
verkligen känner sig överlägsen gentemot en bok,
är det hans skyldighet att demonstrera det.
Det vore inte fair play annars. Men i fråga
om ordvalet har han många möjligheter. Det
är förtjusande med kvickheter, men de skorra
på begravningar och avrättningar. Måste man
mellan fyra ögon säga en person en för honom
obehaglig sanning gör man det väl helst med
all tänkbar hänsyn. Hur mycket hänsynsfullare
borde man då inte vara när man uttalar sig
i samma riktning offentligt. Varmed inte vare
sagt, att inte den inbilska pretentionen, den
dryga dumheten och perfiditeten förtjäna att
offentligen brännmärkas så det känns. Att
avgöra när det ena eller det andra är på sin
plats bör inte vara svårt.
Mrs Woolf citerar med ett visst gillande
Harold Nicolson, som i en artikel i Daily
Express redogjort för sin syn på recensenternas
svårigheter och skyldigheter. Nicolson har
funnit att han inte gärna på allt han läser kan
anlägga de eviga måttstockarna, då skulle hans
recensioner bli en enda klagosång. Inte heller
kan han utgå från den breda publikens
förmodade önskemål, ty då skulle han bli tvungen
att sänka sin egen smak. Följaktligen har han
valt en medelväg; han vänder sig till bokens
författare och säger honom som en bildad
person till en annan vad han tycker om och
inte tycker om i hans bok. Såtillvida kan
Nicolsons inställning anses föredömlig som en
recensent alltid bör räkna med att hans
recension skall läsas även av bokens författare och
inte bara av dennes bekanta. Man bör helst
uttrycka sig som om man gjorde det under
740
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
