Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Jan Fridegård: Boplatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAN FRIDEGÄRD
ningar åt trålarna som bröt mark på
sluttningen. De svarade ingenting eller med en
lömsk blick under buskiga ögonbryn. Det var
redan solhett i sluttningen och den lilla hästens
toviga ludd var blank av svett. När hövdingen
gick vidare, rätade trålarna upp sig och såg
tigande efter hans korta, grova gestalt. Alla
var resliga män och de visste att hövdingen
tyckte illa om alla som var längre till växten
än han själv.
När han kom upp till smedjan började de
två hantlangarna plocka med verktygen för att
inte se sysslolösa ut. Den ene synade en
lång-käftad griptång och den andre slog på en
krokig spjutspets. De skakade på huvudet åt
hövdingens fråga efter Holme. När han
förstod att trälsmeden rymt, blev pannrynkorna
rödare än förut, men han sade ingenting till
trålarna utan återvände ned till boplatsen.
*
Hälften av kämparna beväpnade sig och gick
ned till stranden. De gömde sig bakom dungen
där bautastenarna stod skymda av lövet. Vid
lövfällningen blev de synliga ända upp till
boplatsen för att åter gömmas vid vårens
ankomst. Stenarna var resta till minne av
hövdingens far och farfar.
Från stranden skulle kämparna angripa
boplatsen. De tog skydd av träden och ryckte
uppför stigningen. Medan de ännu var långt
ifrån hördes en klar, kort ton, som om någon
knäppt på en sträng, och en pil for som en vit
strimma mellan träden. Den sjönk till marken
innan den nådde fram och hövdingen morrade
argt åt kämpen som skjutit av den för tidigt.
Från nyodlingen betraktade trålarna leken
och fnyste åt pilar och sköldar. För dem fanns
bara yxan. Varför rusade inte kämparna mot
varandra med yxorna och avgjorde saken på
enklaste sätt?
Kämparna hade tagit bort järnspetsarna från
pilarna och spänt bågarna lösare än till
krigsbruk. När pilarna började ila mellan de två
linjerna var deras fart inte livsfarlig.
En stund sköt de på varandra och de flesta
pilarna togs på sköldarna. En av försvararna
hoppade plötsligt högt i luften och tog en pil
på skölden fast den gick högt över hans huvud
och ett gillande mummel hördes från trålarna.
Kämparna teg under hela striden och allt som
hördes var bågsträngarnas sång, ibland
avbruten av klingande slag från smedjan.
Vid ett rop från hövdingen kastade
kämparna båge och sköld på marken, grep svärden
och rusade mot varandra. De högg och
parerade en stund och de breda järnbladen
blixtrade i solen. På ett nytt rop från hövdingen
upphörde striden och kämparna gick i samlad
grupp mot boplatsen.
I ett litet stekhus höll redan två av de äldre
trälinnorna på att tillreda måltiden. De gjorde
upp eld i den stensatta mittelrundeln och trädde
köttet på stekspettet. Lergolvet i
huvudbyggnaden var sopat och fint, två luckor öppnade
mot söder. Solen strömmade in över grova
bänkar och bord. Hundarna stod lystet
vädrande i dörren, men trälinnorna skrek hotande
åt dem att hålla sig utanför.
Steklukten gick ut över boplatsen och alla
som kände den vände näsan mot husen.
Trålarna blängde bistert nedåt, de hade reda på
att samtidigt stektes det sämre köttet åt dem
av en gammal trälinna. När hon var färdig
med köttet, gick hon till hövdingens maka och
fick det äldsta och nödgräddade brödet.
När den gamla trälinnan hade satt
köttgrytan på bordet och lagt brödet bredvid, gick
hon ut och ropade in trålarna. Samtidigt
hämtade hon en kruka vatten från källan. Kring
bordet stod grova bänkar på stolpben.
Trålarna åt i halvskymningen där inne. De
höll bröd och kött mellan händerna och flåsade
754
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Sep 21 22:13:41 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-10/0020.html
