Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Söderhjelm: Kring Sillanpää
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRING SILLANPÄÄ
nell och social ofördragsamhet beror väl främst
på en medfödd liberal läggning. Att förstå är
hans lidelse, intoleransen avskyr han. Men
kanske blev hans naturliga frisinne befäst just
genom kontakten med denna krets, där dylikt
frisinne var en självklar sak. Den
kulturgeografiska orientering han där fann var dock
icke utpräglat skandinavisk utan lika mycket
kontinental. Naturligtvis talades där svenska
ungefär lika obehindrat som finska, men man
stod knappast i samma nära förhållande till
till exempel Sveriges litteratur som man gjorde
det i Finlands svenska kulturkretsar. Vägen
till denna litteratur och till den så högt
beundrade Karlfeldt fann nog Sillanpää senare på
egen hand. Kanske medverkade därtill att hans
eget författarskap redan tidigt i Sverige möttes
med förståelse och värme. Detta betydde icke
så litet. Det finska språkområdet är begränsat
och ganska isolerat, en framgång i Sverige för
en finsk författare innebär att vägen öppnas
ut till den stora kulturvärlden. Svensk
uppskattning skänker också ökat självförtroende,
ty det händer så lätt att det som stått sig bra
när det blivit mätt med de egna små
förhållandenas välvilliga alnmått inte står sig alls
när det mätes med den omgivande, kallare
världens metermått. Sillanpääs verk tålde att
mätas med det svenska metermåttet, och detta
ehuru det var översättningar och icke original
som mättes. Att originalet ger mer än
tolkningarna är otvivelaktigt.
I ett delvis polemiskt brev, skrivet för några
år sedan i samband med ett
översättningsarbete, ville Sillanpää göra gällande att han
inte alls är svåröversättlig. ”Vad mig
beträffar”, skriver han, ”betyda de språkliga
nyanserna inte alls vad man velat påstå.
Tankens nyanser äro för mig det enda viktiga,
och jag anser att en tanke, som uppstått i en
kulturmänniskas hjärna och av henne uttryckts
så exakt som möjligt på hennes eget språk,
alltid kan överflyttas till vilket kulturspråk
som helst.” Naturligtvis kan den nakna tanken
överflyttas, men eftersom tanken är bunden
vid språket och den precisering av tanken,
som Sillanpää här talar om, närmast består
i ett så expressivt, ett så målande, så
karakteristiskt och äkta uttryck för denna tanke
som blott möjligt, är det dock slutligen de
språkliga resurserna, som ställas mot
varandra. Och när nu Sillanpää har ett sällsynt
fint öra för finskans alla uttrycksmöjligheter
och mästerligt utnyttjar dem blir det
översättarens uppgift att söka motsvarande
möjligheter på det andra språket. Detta kan vara
mycket svårt, bland annat för att finskan inte
kräver samma nyktra begreppsklarhet som till
exempel svenskan. Ett finskt uttryck kan
öppna antydningar åt många olika håll och
låta tanken sväva innan fortsättningen avslöjar
hur den skall preciseras. Detta skänker bland
annat möjligheter till ett stämningsmåleri, som
helt får sin melodi av språkets byggnad.
Ett exempel på svåröversättlighet är den
finska titeln på romanen ”Silja”. Boken heter
i original ”Nuorena nukkunut”, vilket ger en
vacker allitteration och dessutom ett koncentrat
av romanens händelseförlopp. Ordagrant
betyda de två orden: ”som ung insomnad” eller
— med den nyans det här gäller: ”hon, som
somnade in medan hon ännu var ung”. En
engelsk översättning bär verkligen titeln ”Fallen
Asleep While Young”, men i Amerika har
detta tydligen tett sig alltför konstlat, ty där
heter romanen ”The Maid Silja”. En annan
av Sillanpääs boktitlar är också svår att återge
exakt. Novellsamlingen ”Nära jorden” heter
på finska ”Maan tasalta”. Det betyder nästan
detsamma, men inte riktigt. ”Från jordytans
nivå” skulle kanske bäst motsvara ordens
innebörd, men det går ju inte på svenska. På
finska går det däremot förträffligt.
I det ovan citerade brevet gör Sillanpää
i annat sammanhang ett uttalande, som ganska
bestämt motsäger hans tes om att det hos en
767
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
