Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN LONDON
upplagor och sålts i nära en halv million
exemplar. Den ursprunglige utgivaren, sir Arthur
Quiller Couch — populärt kallad ”Q” —, har
slutligen förmåtts att fortsätta sitt urval ända
fram till år 1918 och att revidera några av
sina tidigare omdömen. I sin nya form
förutser jag att ”Q :s” bok under åratal kommer
att förbli den ”auktoriserade versionen” av
den engelska poesiens bibel, en bok som förr
eller senare varje barn får i present och som
för många vuxna genom hela deras liv utgör
allt de behöva i form av vers. Medan jag talar
om poesi kan jag nämna att en fullständig
och slutgiltig upplaga av Alfred Housmans
dikter är under förberedande, och att Housmans
gamle vän och förläggare Grant Richards har
skrivit en fängslande och upplysande
redogörelse för sin fyrtioåriga förbindelse med
denne skald, vars oåtkomliga och
hemlighetsfulla personlighet alltid varit en gåta för hans
beundrare. Jag kan även rekommendera en
antologi som heter ”New Verse”, den bästa
vägledare som finns genom de senaste tio
årens lyriska experiment.
Vad romanerna beträffar äro följande
enligt min åsikt de främsta: ”Let the People
Sing”, J. B. Priestleys glada och djupt
mänskliga berättelse i stil med hans ”The
Good Companions” och som författaren själv
läst högt som följetong i radio; John
Mase-fields ”Live and Kicking Ned”, en
fortsättning på ”Dead Ned” och i likhet med denna
spännande historia, fast kanske icke fullt
lika lyckad, ett lysande prov på rättfram,
romantisk berättarkonst; i samma stil går
C. S. Foresters fina skildring av Kolumbus’
tredje resa, ”The Earthly Paradise”. Richard
Aldingtons ”Rejected Guest” är en
besvikelse; den gamla bitterheten från förra krigets
efterskörd dröjer odämpad kvar, och satiren
är icke längre spontan. Jag blev även besviken
över Hugh Walpoles ”The Sea Tower”, ehuru
den utan tvivel är en roman som endast en
erfaren romanförfattare kunde ha skrivit. När
Walpole blir melodramatisk, särskilt i erotiskt
sammanhang, förefaller han att tappa huvudet
och därmed även sin känsla för det passande
och sitt sinne för humor. ”Love in the Sun”
av Leo Walmsley, en författare vars
popularitet är i ständigt stigande, är en god,
gammaldags historia om två hjärtan i en koja,
med alla de enkla sanningarna enkelt och sant
framförda och inget ”psykologiskt” nonsens.
Icke desto mindre är det en uppriktig och
rörande roman. Som en kontrast vill jag till
den sofistikerade läsaren rekommendera ”Party
Going” av Henry Greene, en subtil,
intelligent och kvick underhållning och ett behagligt
motgift mot melankoli. Liknande motgift, ehuru
av ett annat slag, är Graham Greenes
förstklassiga thriller ”The Confidential Agent”, en
värdig efterföljare till ”Brighton Rock”, samt
Nicholas Blakes ”The Smiler on the Knife”,
som icke utan skäl jämförts med det förra
krigets stora thriller, Buchans ”The 39 Steps”.
Den bästa detektivroman jag läst — ren
problemlösning av det mest fängslande slag —
är John Dickson Carrs ”The Black
Spec-tacles”. Detta är verklig high-browlektyr, och
det gör mig ont att höra ett rykte, som jag
hoppas inte är sant, att efterfrågan på denna
form av romaner håller på att avtaga.
Detta är ett urval av de böcker som höja
sig över de andra under krigets första
för-läggarsäsong. Jag hoppas ni kommer att få
tillfälle att läsa några av dem, antingen på
engelska eller i översättning, och jag hoppas
att när jag skriver nästa gång jag skall kunna
rekommendera många intressanta böcker såsom
ett tecken på att litteraturen blomstrar och
skall fortfara att blomstra även i ett
krigförande England.
779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
