Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Lo-Johansson, Ivar, Bara en mor, anmäld av Knut Jaensson - Beijer, Harald, Joos Riesler, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
fått uppleva, det erotiska livet med Henrik är
en besvikelse, mannen blir en börda,
omfamningarna en plåga — men barnen en tillflykt
och livets egentliga mening. När Rya-Rya är
på trettiotalet och i sin fulla blomning kommer
emellertid också till henne passionen, kort och
ödesdiger. Det är en gift karl, som övergivit
hustru och barn, en löshäst, skärslipare och
skogshuggare, och straffet låter inte vänta på
sig. ”Galenskapens tid”, som gubben Eniel
säger, blir inte lång för Rya-Rya. De älskande
har som vanligt otur, pratet kommer genast
i gång och skandalen följer slag i slag.
Därmed är Rya-Ryas öde avgjort och utförsvägen
börjar. De måste flytta och ta plats hos
bönder, och när de efter åtta år återvänder är
allt förändrat. I Svartmyllan bor andra statare
och Henrik och Rya-Rya får vackert finna
sig i att som alla andra bo i den stora baracken
Bakvänt. Älskaren har också förändrats,
återförenats med sin familj och blivit statare.
Även han bor numera i Bakvänt.
Förtrollningen är bruten. Rya-Rya förfulas och
förslöas, familjen sjunker en bit och barnen
växer ifrån sin mamma. När hon dör har de
redan platser och kärlekshistorier.
Vi får följa Rya-Ryas liv under ett
kvartssekel och vi lär verkligen känna henne. Detta
kvinnoporträtt är gjort med djup kunskap.
Inlevelsen är förbluffande. Objektiviteten
beundransvärd. Hon är inte på någon punkt gjord
märkvärdigare eller bättre än vad hon är, hon
ger alla de prov på småsinthet, löjlighet,
grymhet och dumhet, som vi lägger i dagen under
vår levnad, men hon har också värme, kraft
och öppenhet, hon är utan förljugenhet och
slingrar sig inte undan. Hon är kort sagt
sympatisk och sann och angår oss.
Det stora i Lo-Johanssons
människoskildring ligger just i detta att den är sällsynt
objektiv utan att vara likgiltig. Och detta är
genomgående. Så är Henrik skildrad, så den
lungsjuka Cecilia Alm, så de andra. Det finns
hos denne minutiöse iakttagare ingen kall
observation, men det finns heller inte — i varje
fall inte i denna bok — någon sentimentalitet.
Det förbehållslösa inträngandet i verkligheten
är principen i Lo-Johanssons realism, därför
möter man endast förstahandsiakttagelser och
därför blir den också originell. Som
sammanfattande skildring av svensk allmoge är ”Bara
en mor” utan tvivel den mest djupgående i vår
litteratur. Som skildring överhuvudtaget, som
litteratur alltså, har den i sin sannhet och
originalitet och rikedom verkligen, som det
heter, få motstycken. Knut Jaensson
En tidsroman
HARALD BEIJER: Joos Riesler. Norstedts.
9: 75.
Av våra allmänt kända skönlitterära
författare har ingen varit mera omstridd än
Harald Beijer. Ehuru illvilligt folk påstå
motsatsen händer det faktiskt inte så ofta att
kvalificerade kritiker komma till diametralt
motsatta åsikter om en författares begåvning, men
i fallet Harald Beijer har detta inträffat. Han
har betecknats som ”en av de få utvalda”, en
fantasiens och konstruktionens kraftkarl, men
också som nära nog en pekoralist och en
vettvilling. Den som skriver detta är i den
lyckliga situationen att inte behöva och kunna ta
parti i denna ordstrid, som gällt Beijers sex
tidigare romaner. Han har bara att uttala sig
om den nya sjunde romanen och vill då genast
säga, att den gripit honom som få romaner
på sistone. Visserligen är den rik på teatraliska
effekter och sällsamt overkliga figurer; det är
bara det att dessa ej äro frukten av en
överhettad författarfantasi utan lånade från vår
egen tids historia. Nazismens utveckling från
sitt embryo i en besviken frontkorprals hjärna
till allenahärskande parti och lagligt stadfäst
livsåskådning samt dess upphovsmans karriär
från ensam kringvandrande agitator till ännu
mera ensam härskare över ett
åttiomillioners-folk — detta, varom Beijers roman i lättast
tänkbara förklädnad handlar, är med alla sina
bisarra episoder och sin suggestiva regi i sig
självt en så fantastisk historia, att den kunde
vara skriven av en mera begåvad Jules Verne
eller en H. G. Wells i högform. Det är
möjligt att Beijer i någon av sina tidigare böcker
verkat följetongsförfattare med smak för billig
teater, men om ”Joos Riesler” här och var
har dylika ingredienser så är det inte så
786
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
