Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Browallius, Irja, Två slår den tredje, anmäld av Georg Svensson - Thorén, Fritz (Fredrik Thomas), Jag är eld och luft, anmäld av Holger Ahlenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
storingsglas och visa oss hur livet verkligen
gestaltar sig på en kvadratdecimeter av detta
myllrande, sjudande universum, inte precis den
vackraste kvadratdecimetern men heller inte
någon påfallande ful. När Vendla, efter att ha
måst resignera i striden med Helena, står på sin
förstukvist och ser ut mot sommardagen formar
författarinnan hennes tankar på följande sätt:
Livet skulle gå vidare som det begynt, dag skulle
följa på dag, rotens folk skulle leva, och Trugfallets
kvinnor skulle leva. Alla människor måste leva vidare
för att en gång dö. Och så var det bestämt, om det
nu var av Gud eller någon annan makt, som bestämt
det. En makt, som lät livet sjuda och gå vidare utan
att sörja över ont eller gott och utan att det för
mänskligt eller timligt öga var möjligt att urskilja
och förstå meningen och målet.
Georg Svensson
Ett konstnärskap blir till
FRITZ THORÉN (Fredrik Thomas): Jag
är eld och luft. Roman. Bonniers.
12:—.
Raffinerad är inte det ord man brukar få
på tungan sedan man läst en svensk roman
— den må ha haft vilka andra kvaliteter som
helst — men inför Fritz Thoréns nya verk
inställer det sig ovillkorligen. Det är inte
det enda sätt, på vilket denna digra,
särpräglade roman skiljer sig från det allra
mesta inom svensk prosadiktning. ”Jag är
eld och luft” är en riktig roman, romanen
om en stor skådespelerska från förra seklet
och hennes tillblivelse som konstnärinna, och
den utspelas ungefärligen under de tjugu
åren mellan berlinkongressen och boerkriget.
De talrikt förekommande fingervisningarna
av typen ”på den tiden” borde för övrigt helst
ha varit borta, ty författaren har ändå med
en strålande inscenering, liknande den hans
hjältinna förordar för ”Kameliadamen”, satt
upp historien som ett paradstycke av anno
dazumal med teatereffekter, lättfattliga
symbolhandlingar, understrykningar och stora
”scènes å faire”; den har fått doften av
bleknat poesialbum, gammalt frasande siden och
hjärtan som för länge sedan lidit, kämpat och
blött. Men inget har vare sig troskyldighetens
eller galaspektaklets signum, utan allt är
resultatet av utstuderat, finsnickrat artisteri.
Från det pastischartade, flerbottnat ironiska
anslaget, från det halvt parodierande
stoff-och genremåleriet i exteriörer, modebilder
och interiörer, från det glittrande leklynnet
på ytan dyker berättelsen åter och åter
blixtsnabbt ned till själslivets bottenskikt och
kommer upp med näbbet fullt av naket,
skälvande rov ur dess sällsamma fauna. En
modern, psykoanalytiskt fördjupad kunskap om
människan och om själva konstnärskapets
framväxt och hemliga väsen har här
camou-flerats bak turnyr och axelpuffar, pannlugg
och snörliv, och författarens kännedom om
den sceniska konsten, dess egenart och
betingelser, ja även dess teknik och historia,
synes bygga på ingående förtrogenhet. Det
gedigna men naturalistiskt breda och tunga
föredraget i Fritz Thoréns båda föregående
böcker har fått vika för en flyhänt, oerhört
rörlig stilkonst, som spelar på flera
instrument med samma fulltoniga och mjuka
virtuositet.
Jenny Ahrman är från början en
inbill-ningsrik flicka, som alltför lätt blandar ihop
fantasi och verklighet, men hon är också en
stark, livshungrig kvinnonatur, omedvetet på
jakt efter det orimliga, den oinskränkta
själv-utgivelsen och hängivenheten. Då
ungdomskärleken till adelsynglingen Stefan går i kras,
flyr hon in i illusionen. Hon föreställer sig
att livets äventyr skall börja då hon ger sin
hand åt en femtioårig apotekare. Som så
många andra oskyldiga flickor i dåtidens
verklighet och litteratur tycker hon sig vakna
upp i armarna på ett troll. Men trollet visar
sig dumt och hjälplöst inför hennes
kvinnolist, och då det väntade barnet hotar att
fjättra henne, begår hon först halvt i trans
själamord på mannen, vilket han själv
beseglar med en kula, och lämnar sedan bort den
lille nyfödde åt adoptivföräldrar. Intet pris
är för dyrt för att hon skall få leva sitt eget
liv. I den halvgångne konstnären Sven Dahl
tror hon sig ha funnit en ny Stefan och följer
honom ut i den lockande världen. Och efter
den ofrånkomliga upptäckten, att han inte är
Stefan, tillgriper hon kvinnans urgamla magi:
om hon bara är den hon skulle varit, om han
791
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
