Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fangen, Ronald, Kvarnen, som mal långsamt, anmäld av Gustaf Lundgren - Duhamel, Georges, Salavins historia, anmäld av Gunnar Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som blir lurad. Ni hade tänkt er ett fortsatt
samliv långt in i framtiden, och så dras det
plötsligt en brutal gräns för alltsammans.
Det är någonting, som jag i egenskap av läkare
ständigt får uppleva. Jag går från hem till hem —
och överallt är tiden någonting olika. Men det
egendomliga är, att den ofta blir längst, där den är
kortast. Ofta i dålig mening, naturligtvis. Men
sannerligen också i god mening. Jag försäkrar generalen,
att den tid, som er hustru och ni nu har kvar,
antingen den nu kommer att bli en eller två månader
— den kan komma att bli likvärdig med många år.
En kort tid fylld av rikt liv är förmer än
långa tidrymder då ingenting händer. Och i
den religiösa upplevelsens eviga ögonblick
sker det något med människan som
över-skyggar all förutvarande och all kommande
tid i hennes liv. Denna tidsfilosofi är ett
genomgående tema i Fangens bok. Ibland
undrar man, om han tagit intryck av gammal
medeltidsfilosofi. ”Tidens fullbordan — det
var, när Gud skapade denna underliga
tidlöshet mitt i tiden”, heter det på ett ställe. Det
är ju nästan ordagrant Mäster Eckehart.
”Kvarnen, som mal långsamt” har med
rätta annonserats som en idéroman. Det finns
både filosofi och teologi i botten av romanen.
Författaren strider för vissa idéer och
be
kämpar andra. Han gör sig till tolk för en
viss — mycket pessimistisk och
antihumanis-tisk — människouppfattning, och han
uppträder som förkunnare av den kristna
fräls-ningsläran. Dock blir han aldrig abstrakt eller
schematisk. Det råder i denna bok den bästa
harmoni mellan tendensförfattaren Fangen
och konstnären Fangen. Man merkt die
Absicht — und wird nicht verstimmt, inte
ens om man råkar ogilla avsikten; detta
emedan boken är ett levande konstverk och
inte bara ett manifest. Fangen diskuterar
teologiska frågor, men han får dem att
kännas som personliga problem, som
livsproblem. Idéerna ha fått kött och blod, de
företrädas och uppbäras av verkliga, levande
människor, som i några fall kanske verka för
mycket oxfordbetonade för sin tid men annars
äro lika klart sedda och konsekvent skildrade
som idéerna äro klart fattade. Och vi få inte
bara människorna utan även deras miljö. Den
stora idéromanen är också en stor realistisk
roman, en bred skildring av norskt borgerligt
liv i slutet av 1800-talet. Det är med spänd
förväntan man emotser fortsättningen av detta
verk, vars första del inte bara kvantitativt
utan också kvalitativt blivit Ronald Fangens
största arbete hittills. Gustaf Lundgren
Salavin
GEORGES DUHAMEL: Salavins historia.
Översättning av Ingeborg Essén och
Sven Stolpe. Bonniers. 9: 50.
”Salavins historia” har på svenska blivit en
mäktig volym på 470 sidor i stort format,
men så ryms det också en hel ”roman fleuve”
mellan pärmarna. Romanserien har ju under
de senaste decennierna varit en dominerande
företeelse i flera länders prosa, bl. a. både
svensk och fransk. Det kan emellertid inte
bortresoneras att sådana brett anlagda verk
göra ett överskådligare och starkare intryck
när man slipper årspauser mellan delarna.
”Salavins historia” är inte någon
romanserie i vanlig mening. Den är snarare ett slags
förvandlingsroman. Hjälten, Salavin, är en
typmänniska, en fransk ”kleiner Mann”, en
representant för den tusenhövdade, nevrotiska
och jagade, fysiskt och andligt undernärda
mänsklighet som pulserar i det moderna
Europas storstadsartärer. Hans individualitet är
inte stark nog för att han skulle kunna hävda
den och inte heller svag nog för att han skulle
vilja abdikera den. Han skulle kunna vara en
av dem som ”Tolvskillingsoperan” besjunger i
”Ballade von der Unzulänglichkeit
mensch-lichen Strebens”:
Ja, renn’ nur nach dem Glück,
doch renne nicht zu sehr,
denn alle rennen nach dem Glück,
das Glück rennt hinterher:
Denn für dieses Leben
ist der Mensch nicht anspruchslos genug...
En av dem som själva otillräckliga ständigt
tvingas att leva i otillräckliga
livsförhållanden. Men till skillnad från
”Tolvskillings-operans” gestalter är han otillräcklig även i
sin brist på cynism, på förmåga att anpassa
804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
