Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Farrell, James T., Studs Lonigan och hans gäng; DeJong, David Cornel, Den gamla hamnen, anmälda av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Sådan ter sig alltså fadern och Studs har
utsikt att så småningom bli honom lik. Hans
utveckling, om man med ett så fordrande ord
får beteckna hans ungdomsårs enkla förlopp,
sträcker sig från smygrökning och
skolavslutning över gatpojksliv och flickhistorier till
måleriarbete hos fadern, våldsamt tilltagande
supning (förbudsåren) och obestämd längtan
efter en egen kvinna. Han slåss och sparkar
boll, går i mässan och på bordell; han vill till
varje pris vara ”en man av järn, stålhård som
fan”, och förtränger omsorgsfullt en viss
trånande vekhet. Han är omedvetet reaktionär och
vulgärt fördomsfull i sina inställningar. Han
är genomsnittlig alltigenom. Det intressanta
med honom ska väl just vara att han är så
vanlig (en överdrivet bokstavlig tillämpning
av den sociala realismens program). Det kan
ju dock alltid påstås att det likgiltigaste slagets
människor och verklighet är mest
representativa.
Naturligtvis har man skyndat sig att utpeka
Farrell som en ny Zola eller Dreiser. Och som
vanligt är jämförelsen orimlig, vittnande endast
om bristande sinne för dessa naturalisters
sanna styrka: deras storslagna gestaltning av
ett väldigt material, deras dramatiska grepp
både om människoöden och sociala skeenden.
Hos efterföljaren Farrell är det inte fråga om
verklig bredd och stora perspektiv, blott om
en mycket utdragen skildring, som trots sin
ohöljdhet är tämligen beskedlig, emedan den
är idélös. Hans bok är ”sann och levande”
endast i mycket begränsad mening och dess
”konstnärlighet” består uteslutande i tålmodig
reproducering av en småborgerlig
vardags-omgivnings trivialiteter.
För min del måste jag avvisa detta slags
litteratur: det är inte konst och inte heller
social realism i djupare mening. Det hindrar
dock inte att förlag och översättare är värda
ett erkännande för sin presentation av denne
åtskilligt omtalade och på sitt sätt typiske
amerikanske författare. Den som vill kan nu själv
läsa och döma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
