Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Sjolochov, Michail, Stilla flyter Don. Del IV, anmäld av Johannes Edfelt - Barrett, William E., Kvinnan bakom diktatorn; Field, Rachel, Allt detta och himlen därtill; Wyck Mason, F. van, Tre hamnar; Jennings, John, Näst efter mod; Lofts, Norah, Colin Lowrie, anmälda av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
om Grigorij och — framför allt — den
olyckliga Darjas tragiska vandring mot sitt ödes
fullbordan. I sådana avsnitt visar Sjolochov än
en gång vilken stor och vital konstnär han är
och vilken fond av levande människokunskap
han besitter. Som kanske ingen annan av de
nyare ryska berättarna har han intuitionens
slagruta, då det gäller att tränga fram till en
folkkaraktärs innersta källsprång. Som ingen
annan har han förmågan att tränga in i en
viss bestämd folkgrupps mentalitet, att förstå
och belysa den i alla dess vinklar och vrår
och att avlyssna dess stämma i de finaste
nyanser.
Detta har framhållits åtskilliga gånger förut.
Det förtjänar att understrykas än en gång.
Johannes Edfelt
Fem historiska romaner
WILLIAM E. BARRETT: Kvinnan bakom
diktatorn. Romanen om Francisco Lopez
och Ella Lynch. Översättning av
Josef G. Jonsson. Fahlcrantz
& Gumælius. 10:—.
RACHEL FIELD: Allt detta och himlen
därtill. Översättning av Lisbeth och Louis
Renner. Bonniers. 10: —.
F. van WYCK MASON: Tre hamnar.
Översättning av G. Eberhard.
Höker-bergs. 12: 50.
JOHN JENNINGS: Näst efter mod.
Översättning av Sten Söderberg. Natur och
Kultur. 15: 75.
NORAH LOFTS: Colin Lowrie. Översättning
av Vera von Kræmer. Norstedts.
8: 50.
Den historiska romanen skänker i allmänhet
ett visst mått av kunskaper om ett land, en
epok, dess politiska, ekonomiska och sociala
förhållanden, folkets vanor och tänkesätt med
mera sådant, och den förmedlar dessa
kunskaper på ett i regel angenämt sätt. Den
tillfredsställer sålunda, när den är som bäst,
ett visst allmänbildningsbehov och samtidigt
behovet av förströelse. Mera sällan ger den
dessutom anledning till reflexioner över dagens
politiska läge på grund av analoga
förhållanden. Det gör emellertid, hur underligt det än
kan låta, en bok som behandlar ett visst
avsnitt av Paraguays historia. Boken heter
”Kvinnan bakom diktatorn” och författaren
William E. Barrett, av allt att döma
amerikan.
Historien upprepar sig förvisso inte med
någon matematisk precision, och det vore mer
än konstruerat att dra upp en sträng parallell
mellan Paraguay på 1860-talet och någon stat
i Europa av i dag, men de mänskliga
passionerna äro konstanter, som föga bero av tid och
rum, och det är de som skapa historia. Därför
blir berättelsen om Francisco Lopez och det
paraguayanska folkets lidanden under hans
presidentskap liksom en spegel av vad som
håller på att ske i vår världsdel just nu.
Francisco Lopez tog makten i Paraguay år
1862. Han hade rest i Europa och drömde om
att göra sin huvudstad, Asuncion, till det
spanska Amerikas kulturcentrum. Men han
hyste också planer på att skapa ett spanskt
kejsardöme till motvikt mot det portugisiska
i Brasilien. Det var emellertid inte endast
maktlystnad, som dikterade hans beslut att
sätta upp en armé och bygga en flotta. Det
fanns oreglerade gränsfrågor, som måste lösas,
och han insåg, att Paraguays intressen skulle
respekteras av de större grannarna endast om
det kunde sätta makt bakom orden. Det dröjde
inte länge, förrän den nya militärstaten fick
pröva sin styrka. I Uruguay hade en
revolution brutit ut, och Brasilien intervenerade.
Francisco betraktade emellertid Uruguay som
paraguayanskt intresseområde — ordet
”livsrum” var inte uppfunnet på den tiden — och
förklarade Brasilien krig. För att ernå bästa
möjliga strategiska utgångsläge anhöll han
att få tåga igenom Corrientes, som tillhörde
Argentina. När Argentina vägrade sitt
medgivande, gjorde han det ändå i förlitan på, att
de inre oroligheterna i landet skulle hindra
Argentina från att ställa sig på Brasiliens sida.
Därvidlag missräknade han sig, och då den av
Brasilien understödde usurpatorn i Uruguay
hade nått sitt mål, stod Francisco ensam mot
813
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
