Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Barrett, William E., Kvinnan bakom diktatorn; Field, Rachel, Allt detta och himlen därtill; Wyck Mason, F. van, Tre hamnar; Jennings, John, Näst efter mod; Lofts, Norah, Colin Lowrie, anmälda av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
en mångdubbel övermakt. Paraguay var
inringat.
Krigslyckans vändningar måste vi här gå
förbi, men skildringen därav utgör en
spännande, stundom gripande, stundom
fasa-väckande läsning. I stort sett gick kriget
Francisco emot, men de nederlag han
tillfogade de allierades styrkor voro så
allvarliga, att krigströttheten inte var minst på deras
sida. Francisco erhöll upprepade gånger anbud
om en hedersam fred men vägrade att
underhandla på villkor, som dikterats av motparten,
och dom Pedro i Brasilien var lika oböjligt
besluten att inte pruta på sina krav. Så
fortgick kriget under förhållanden som blevo
allt fruktansvärdare. Francisco upprätthöll en
omänskligt hård disciplin bland trupperna och
införde ett slags total beredskap för hela
folket, som trots allt följde honom genom de
otroligaste lidanden. Kalla siffror belysa
förhållandena: vid krigets början hade Paraguay
1 337 000 invånare. När Francisco slutligen
stupade, återstodo 220 000, varav blott 28 000
män. ”Muero con mi patria”, var det sista han
yttrade. Jag dör med mitt fosterland.
Det ligger nära till hands att betrakta
Francisco Lopez som ett vidunder, och många
historiker av facket ha gjort det, men William
E. Barrett har inte gjort saken lika enkel.
I hans roman, som förefaller noggrant
dokumenterad, framstår den paraguayanske
diktatorn inte ens i främsta rummet som ett
makt-lystet rovdjur i människohamn utan som en
människa lik andra, en kraftnatur utan tvivel,
naiv och primitiv i många avseenden men
ingalunda i avsaknad av moraliska principer
och ideal.
Och ”kvinnan bakom diktatorn” är inte
mindre mänsklig. Som Franciscos älskarinna
följer hon honom från Paris, där han gjort
en löjlig figur i salongerna och vid hovet i sin
barbariskt granna generalsuniform. Hon står
vid hans sida i de svåraste stunderna och ger
honom mod, då han tvekar. Om Francisco
gärna spelade Napoleon, försökte Ella Lynch
aldrig spela Josephine.
Barretts bok ger en skrämmande bild av de
mänskliga lidelsernas och instinkternas
ohämmade lopp under ett krig, av dårskapen,
snikenheten, grymheten. Den kunde gott tjäna
som en fredspredikan, fastän den inte är
avsedd att vara något annat än en i möjligaste
mån objektiv skildring av ett historiskt skede
i en för de flesta väl tämligen obskyr
sydamerikansk republik. Jag tvekar inte att sätta
den bland de främsta av de historiska
romaner, som sett dagen på senare år.
Rachel Fields berättelse om den Henriette
Desportes, som spelade en viss roll i
förhistorien till februarirevolutionen, är otvivelaktigt
en fin litterär prestation. Den intelligenta
guvernantens spirande kärlek till sina elevers
far, hertig de Praslin, de ständiga slitningarna
i det hertigliga äktenskapet, den tragiska
upplösningen, flykten över oceanen och den
stillsamma lyckan i det slutliga hemmet, allt detta
är skildrat med djup inlevelse och stor
omsorg, här och där också med ett stänk av
humor. Om man likväl ställer sig ganska
likgiltig till en så kultiverad roman, beror det
väl på, att man svårligen kan avvinna detta
speciella fall något större allmänmänskligt
intresse. Det håller sig alltför mycket så att
säga inom stängda dörrar, för att ge en mera
levande tidsbild.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
