Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Palmborg, Stina, Ernst Westerlund, anmäld av Gustaf Lundgren - Dearden, Harold, Värnlösa vandra vi; Loomis, Frederic, Kvinnor i mitt väntrum; Hertzler, Arthur E., Gamle doktorn, anmälda av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
— länge förberedd och nu utgiven för att
celebrera hundraårsminnet av hans födelse —
är skriven med sympati och inlevelse. Man
kan ibland tycka att framställningen håller sig
för mycket på anekdotplanet, men
helhetsomdömet måste dock bli, att författarinnan
åstadkommit en förträfflig närbild av den
store läkaren. Läsaren får verkligen en
intensiv och välgörande förnimmelse av den
viljestyrka och den godhet som utstrålade från
honom. Han hade knappast kunnat få en bättre
biograf. Gustaf Lundgren
Läkare
HAROLD DEARDEN: Värnlösa vandra vi.
En bok om människor. Översättning av
Hans Langlet. Hökerbergs.
8: 75.
FREDERIC LOOMIS: Kvinnor i mitt
väntrum. Översättning av Karin De Laval.
Hökerbergs. 7: 50.
ARTHUR E. HERTZLER: Gamle doktorn.
Hågkomster från den gamla goda tiden.
Översättning av Gösta Olzon.
Wahlström & Widstrand. 9: 75.
Om det till äventyrs skulle finnas någon
författare, som går arbetslös av brist på uppslag,
skulle jag vilja råda honom att läsa igenom
några av de läkarmemoarer, som kommit ut
på senare år, till exempel de ovan rubricerade.
Här finns stoff till åtskilliga romaner, dramer
och noveller upplagt och färdigt med figurer,
intriger och miljöer. Det mesta är naturligtvis
tragiskt, en del heroiskt, men somligt är också
komiskt. I brist på skönlitterär mellanhand
kan man emellertid ta det ”frisch vom Fass”,
ty samtliga tre läkare-författare behandla
pennan med tillräckligt stor säkerhet för att
framställningen ska bli njutbar.
Ur litterär synpunkt kommer Harold
Dear-den utan tvivel främst av de tre. Ett liv som
läkare har visserligen kommit honom att
omfatta en filosofi av mörkaste slag: ”värnlösa
vandra vi”, slumpen slår människorna med
olyckor, och den slår blint och oblidkeligt,
många gånger oförklarligt. Men denna
livsuppfattning har inte hindrat Dearden att hålla
humöret uppe. Hans bok har lika många
humoristiska som tragiska sidor, och han
berättar om sig själv med stundom
förbluffande öppenhjärtighet, om sin odräglighet som
pojke, sina dårskaper som student och sitt
egendomliga äktenskap. Boken slutar vid
världskrigets början och är förmodligen avsedd att
följas av en fortsättning. Den har närmast
karaktären av en självbiografi, men
författaren hinner också med att skildra åtskilliga
dramatiska sjukdomsfall ur sin praktik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
