Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
prov med denna iscensättning, som låter
åskådaren bläddra igenom ett praktfullt
planschverk där Watteaus, Nattiers och Bouchers
herdescener interfolierats med en och annan
flamländsk genrebild. Och inte ens Bergner kan ha
varit en bättre Rosalinda än Inga Tidblad.
Finis The Criterion
Med det nyligen utkomna numret upphör
den engelska kvartalstidskriften The Criterion.
Den startades för sexton år sedan och har under
hela efterkrigstiden betraktats som den
engelska highbrowintelligensens förnämsta språkrör.
Ingenstädes ha de kritiska kraven formulerats
strängare och indrivits obönhörligare än i The
Criterion. Trots sin ringa upplaga — några
hundra exemplar? — har tidskriften spelat en
betydande roll för den moderna litteraturen
och åsiktsbildningen. Härför har den främst
kunnat tacka sin redaktör T. S. Eliot, med
vilken tidskriften stått och nu faller. Det är
nämligen mr Eliots beslut att avgå som
redaktör som föranlett tidskriftens nedläggande.
Motiveringen för hans beslut, som framlägges
i sista numret, är ett tidstecken så gott som
något. Han säger bland annat: ”Under de
rådande förhållandena i världen — som hos
mig förorsakat en sinnets depression så olik
någon annan under femtio års erfarenhet att
den framstår som en alldeles ny känsla —
känner jag inte längre den entusiasm som är
nödvändig för att göra en litterär tidskrift till
vad den bör vara.” Han tillägger: ”Jag vill
därmed inte ha sagt att jag betraktar
litteraturen nu eller någorfsin som någonting
betydelselöst. Tvärtom, jag är övertygad om att
det är mera nödvändigt än någonsin att de
författare som syssla med den lilla del av
’litteraturen’ som är verkligt skapande — och
sällan populär till att börja med — ägna sig
åt sitt värv med allvar och utan uppoffrande
av eller avprutning på sina konstnärliga ideal
under någon som helst förevändning.”
W. B. Y e a t s
William Butler Yeats har avlidit i en ålder
av sjuttiotre år. Angloirländare och protestant
till börden vistades han i sin barndom mycket
i nordvästra Irland hos släktingar, som i
ovanlig grad hade det irländska sinnet för fantasteri
och mystik utvecklat. I denna trakt, dit han
ständigt återvände, lärde han också känna det
irländska folket och insöp på vandringar i den
trånsjukt sköna naturen de sagor och
berättelser om övernaturliga ting i vilka hans
diktning fann en outsinlig inspirationskälla. Några
studieår i London förde honom i kontakt med
William Morris och prærafaeliterna liksom med
Oscar Wilde och de franska symbolisterna.
Men fastän ett ädelt och konstrikt ordsmide
i denna esteticisms tecken utövade sin stora
lockelse på honom kände han än starkare
samhörigheten med hembygden och dess folksjäl.
Han kastade sig med liv och lust in i den
nationella irländska renässansen, vars främste
tillsky ndare på det konstnärliga området han blev.
Det poetiska dramat var härvidlag hans
förnämsta uttrycksmedel. Dock var det sorn lyriker
Yeats gjorde sin största insats. Vid sin
bortgång var han otvivelaktigt den störste skalden
på engelskt tungomål. Hans lyriska utveckling
var ganska märklig. Det melodiska, fördrömda
och ibland nästan sötaktiga i hans
ungdoms-vers gav på senare år vika för eller rättare
sagt omstöptes i en naknare, intellektuellare och
virilare form, som speciellt tilltalat de lyriker
som kommit efter ”Georgian poetry”. Yeats
personlighet var dock oföränderligt densamma och
ger hans verk en sällsynt enhetlighet. Han var en
aristokrat till hållning och lynne samtidigt som
en svärmare, älskare och längtare. Hans
kärleksdikter, som man påträffar överallt i hans
produktion, tillhöra världslitteraturens vackraste.
Yeats var omisskännligt "a character" och en
tjusare, en personlighet av det slag som bara
föds en gång. I engelsk diktning är hans plats
en av de permanenta. Georg Svensson
85
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
