Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Ny norsk dramatik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
NY NORSK DRAMATIK
Oslo januari 1939.
Kaj Munk har för närvarande erövrat Oslo
teaterpublik med sitt skådespel
”Diktatorin-den”. Men vid sidan av detta mer
egendomliga än egentligen betydande skådespel
fram-föres för närvarande två norska originalpjäser,
som också samlar en trogen publik —
Nor-DAHL Grieg har för i år lämnat teatern efter
att ha avlagt sitt definitiva mästarprov med
revolutionsdramat ”Nederlaget”, spelande under
Pariskommunen, och i stället samlat sig till
en roman. Vad Helge Krog förbereder efter
sin stora succé med ”Opbrudd” är mig icke
bekant. Men till alldeles samma författargrupp
hör upphovsmannen till skådespelet ”Mens vi
venter” — Johan Borgen.
Johan Borgen är medlem av Dagbladets
redaktion. Dagbladet, vars redaktör är
Ham-suns skildrare, teaterkritikern och före detta
teaterchefen Einar Skavlan, är ett organ, som
saknar motstycke i Stockholm. Det är den
fräcka middagstidningen, som alla läser. Den
är för svenska ögon fantastiskt illa uppställd
och rymmer varje dag sidor som är
typografiska mönstra. Den innehåller också en
mängd rena sensationsartiklar, delvis av så
låg klass, att knappast någon svensk tidning
skulle våga trycka dem. Men vid sidan av
dessa rymmer Dagbladet också artiklar av
Norges bästa pennor. Där skriver Sigurd Hoel
och Helge Krog om litteratur. Där är
Gunnar Larsen, författaren till romanen ”Bull”,
som blivit en av höstens succéer, medredaktör.
Där skriver Skavlan teaterkritik. Och slutligen
förekommer där — nästan dagligen — en
signatur, Mumie Gåsegg, som otvivelaktigt är
en av de märkligare i nordisk press. Bakom
denna egendomliga signatur står — Johan
Borgen. Han är med andra ord den främste
representanten för den fräcka, vårdslösa
Oslo-jargong, som kallas Dagbladsstil, och som
håller Osloborgarna i ett skruvstäd av
spänning och skräck. Han är en bohem, som inte
har något emot att chockerade och nyfikna
borgare viskar spännande historier i samband
med hans namn, och han excellerar i kallblodiga
uppsprättningar av det förstockade
borger-skapet. Tänker man sig en Äbergsson med den
ofarliga småborgerliga jargongen skärpt till
verklig indignation, till hat, så kan man kanske
göra sig en ungefärlig föreställning om denna
hänsynslösa och intelligenta journalisttyp.
Johan Borgen har tidigare skrivit noveller
och dramatik; hans trista skådespel om
”Kontorschef Lie” erinrar sig kanske ännu en och
annan minnesgod norsk teaterbesökare. Hans
nya skådespel, som Nationalteatret uppför med
stor bravur, heter ”Mens vi venter”. Det spelar
på en järnvägsstation i väntan på ett försenat
tåg. Bland de väntande befinner sig också ett
band skådespelare, och för att fördriva tiden
och få bukt med sina nerver börjar de repetera
sitt stycke. Det fattas några aktörer, varför ett
par av de profana väntande passagerarna får
116
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
