Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlberg, Gösta, Vi vilja se Jesus, anmäld av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
landskapet och hela naturmiljön att leva med
i skildringen på ett sällsamt visionärt sätt.
Det finns många sidor av betagande och
hänförande skönhet, som trolla fram en mystisk
strålglans över Galiléens blåa sjö eller
Her-mons vita höjd, och Carlberg kommer oss att
med egna ögon skåda Sarons liljor, skönare
än Salomo i all sin härlighet. Ibland undrar
man, om inte hans djupaste begåvning är
målarens — det är sannerligen inte bara bokens
vackra, av honom själv tecknade vinjetter och
anfanger, som komma en att misstänka det.
Men även den sociala och historiska miljö,
som bildar bakgrunden till Jesu framträdande
och förkunnelse av det snart inbrytande
gudsriket är i boken tecknad, icke blott med bredd
och — såvitt en lekman vågar döma — med
ingående sakkunskap utan också med åskådlig
och levande kraft. Israels bittra träldom och
sega motstånd, hjältemod och ståndaktighet få
en säregen aktualitet i dessa dagar. Tungt
vilar främmande herrars ok över landet, men
i bergstrakterna samlas friskarorna med sina
krokiga dolkar och uppmuntra varandra med
de stolta profetiorna om Messiastidens glans
och härlighet, och ju mera mörkret tätnar,
desto mera stråla ögon av framtidshopp. Sådant
är läget, när en gång i månaden Tewet en
timmerman med sin hustru undan konung
Herodes’ bödelsknektar flyr till Mizrajims land
(Egypten) från Nasaret och hon på vägen dit
i herdarnas grotta vid Davids stad föder sin
förstfödde son. Ty Carlberg skildrar verkligen
flykten till Egypten och födelsen i Betlehem
såsom historiska realiteter.
Därmed är man naturligtvis inne på en
mycket vansklig fråga. Verkliga förhållandet
är ju det, att vi om Jesus, och i all synnerhet
om hans barndom och ungdom, veta ytterst
litet och i varje fall icke tillnärmelsevis
tillräckligt för att rekonstruera någon som helst
levnadsteckning. Det äldsta och enligt gängse
åsikt historiskt tillförlitligaste av evangelierna
känner överhuvud icke till någon
barndomshistoria. Carlberg har uttryckligen kallat sin
bok en roman och har därmed förbehållit sig
rätten att få fritt fantisera. Frågan är likväl
den, i vad mån detta kan anses tillåtet i en
bok, som dock ovedersägligen är ett försök
att inifrån teckna en historisk gestalt och
därtill den, som för vår västerländska kultur
otvivelaktigt haft större betydelse än någon
annan. I grunden använder Carlberg samma
metod som alla andra tecknare av Jesu liv,
ehuru han handhar den med större talang än
de flesta. Han har från början gjort sig en
bestämd bild av Jesus, väljer ur det tänjbara
och diffusa legendstoffet vad som passar till
den och vrakar det övriga. Så har Renan och
alla hans andra föregångare gjort. Det mest
anmärkningsvärda är kanske, att Carlberg
därvid förfar på en gång både mera och mindre
kritiskt än sina föregångare. Mycket av vad
som i allmänhet brukar hänföras till
legenden — födelsen i Betlehem, flykten till
Egypten, uppträdandet i templet vid tolv års ålder,
de tre frestelserna i öknen — blir för honom
historiska verkligheter, ehuru det genomgående
omtolkas i rationalistisk anda.
Carlberg är mycket starkt påverkad av
psykoanalytiska betraktelsesätt, och då enligt
dessa barndomsupplevelserna på ett avgörande
sätt prägla en människa, måste Jesu
barndomshistoria vara med och utgör i själva verket
huvudparten av den digra romanen. Jesus är
icke son till timmermannen Josef utan till en
av de galileiska frihetshjältar, som före hans
födelse fallit i kampen. Josef tar Maria till
sig och flyr med henne till Egypten.
Hemligheten med Jesu börd slumrar troget i hans
hjärta, men modern, vars förstånd förmörkats
av hennes livs tragedi, viskar sällsamma ting
om hur Herrens ängel besökt henne, och fastän
hon sedan åt Josef föder många söner och
döttrar förblir dock i viss mening sonen av
hennes ungdoms stora kärlek hennes enda
barn. Jesusbarnet visar tidigt prov på en
ovanlig begåvning, slår redan sina lärare i
Mizraj ims land med förvåning och tilldrar sig
sedan uppmärksamhet av de lagkloka i
templets förgård. Storhetsdrömmar växa i hans
själ på samma gång som han i Nasaret
föraktas av sina jämnåriga och lekkamrater vid
brunnen. Ty han är ett skyggt barn, som lever
sitt rika inre liv men ryggar tillbaka för varje
omild beröring med yttervärldens brutalitet.
Han är tafatt i allt vad han företar sig, och
när han skall hjälpa fadern i hantverket visar
han sig som en dålig snickare, som gör vida
sämre ok och plogar än bröderna. Varken till
syskonen eller modern kan han få något riktigt
hjärtligt förhållande. Och när hans fosterfader
Josef slutligen en dag försvinner — även han
ett offer för Herodes Antipas’ bödelsknektar —
130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
