Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carlberg, Gösta, Vi vilja se Jesus, anmäld av Alf Ahlberg - Blomberg, Erik, Efter stormen — före stormen, anmäld av Knut Jaensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
finns det icke längre någon av hans anhöriga,
som förstår eller kan förstå honom. Men då
är det, som idén om den himmelske fadern
plötsligt en natt på berget ovan Nasaret blir
stark och levande inom honom. Att författaren
till ”Vi vilja se Jesus” har läst och
tillgodogjort sig Freuds skrift ”En illusion och dess
framtid” är höjt över varje tvivel. Lika
regelrätt i enlighet med psykoanalysens teorier är
det, att Jesus, som såsom nämnt är en valhänt
snickare, får ont i armen, ehuru ingen läkare
lyckas konstatera något fel med den. Sådana
fall, som äro mycket vanliga i de
psykoanalytiska böckerna och även stundom förekomma
i livet, bruka kallas ”konversionshysteri”. Även
den lame mannen, som Jesus botar, lider av
samma åkomma, och han har ådragit sig den
just på det sätt, som psykoanalysen föreskriver.
Dessutom utvecklar sig Jesus själv till ett
regelrätt fall av vad man med en ryslig
terminologi kallar ett ”överkompenserat
mindervärdig-hetskomplex”. På sätt och vis finner Carlberg
häri nyckeln till hans själs hemlighet. ”Hans
maktlidelse är så våldsam, att han inte kan
nöja sig då människor säger: det har du rätt i,
men om detta har jag en annan mening.
Därför är hans väg en stupande färd till
ensamhet. Ensamheten gör honom smärta, då brister
han ut i klagan och verop över motståndarna,
då bygger han skiljemuren mellan sig och dem
allt högre, då skärper han kraven allt mer på
de hängivna, som följt honom i hans
ensamhet. Den ömtåliges flykt blir inte blott en flykt
till ensamhet, inte blott en vandring till ständig
ovisshet om sitt mål, det blir också en väg till
hånets och vredens och självömkans ynkligaste
lössläppthet. Det blir till slut en väg där hela
det liv och den värld som är de människors,
som vägrar honom fullständig underkastelse,
sjunker ned till intet och värdelöshet. Han
skapar själv ensamheten omkring sig, stängslen
ut till dem, som äger makten och väldet, då
han säger: Allt det de äger är intet värt, hem
och barn och föräldrar och lyckan mellan
människor, de kan i sin fåvitskhet gå och
glädja sig åt allt detta och vägra att lyssna
till mina ord, men snart, snart kommer den
dag, då en ny tidsålder bryter in, då
himlarnas rike sänkes över jorden, då skall de
få se vem de visade ifrån sig, ty då skall
makten vara min. Och ve då dem, som inte
mottog mig!”
Stämmer denna skildring av Jesus såsom
besatt av en allt förtärande maktlidelse med
berättelsen om hur han drog sig undan, när
de ville komma och taga honom till konung?
Är det inte maktens frestelse, som han
ständigt visar ifrån sig? Och säger han inte någon
gång, att det inte är de, som ivrigast ropat
”Herre, Herre!” utan de, som gjort hans
faders vilja, som skola bli delaktiga av
himlarnas rike? Och finns det inte ett ord om
att människosonen är kommen för att tjäna?
Är det en maktberusad man, som ber för sina
bödlar, när de nagla honom fast vid korset?
Carlberg är genomgående sympatiskt
inställd mot föremålet för sin skildring, och skulle
någon av det föregående dra den slutsatsen,
att han försöker reducera hela hans varelse
på några psykoanalytiska formler, så har jag
uttryckt mig illa. Men det är någonting i boken
som man likafullt inte tycker går riktigt ihop.
Kanske är det den fruktansvärda
egocentriciteten hos Jesus, som berör en illa. Det är
liksom inte tillräckligt fri och objektiv rymd
omkring honom. Och jag tror att åtminstone
ett av skälen därtill ligger i författarens egen
bundenhet. Han är nämligen tydligen vad man
kallar ”negativt fixerad” till kristendomen och
den kristna traditionen. Därför blir han
orättvis mot denna — av exakt samma skäl som
Jesus enligt hans egen mening blir orättvis
mot fariséerna och de skriftlärda.
Hur som helst är det icke en bok, som
lämnar en likgiltig. Och med spänning motser man
vad den begåvade författaren härnäst skall
åstadkomma.
Alf Ahlberg
Vad är att göra?
ERIK BLOMBERG: Efter stormen — före
stormen. Tiden. 4: 50.
Det nuvarande världsläget hotar oss ju
vilket ögonblick som helst med katastrofer. Och
det osäkerhetstillstånd vi lever i kan vi inte
glömma bort annat än för korta stunder.
Men när det gäller världens politiska och
sociala problem just nu, behandlade ur
idé
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
