Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paasche, Fredrik, Landet med de mörke skibene, anmäld av Bo Enander - Horn, Vivi, Den sturske Montgomery; Lewenhaupt, Adam, Nils Julius Lewenhaupt, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Landet med de mörka
skeppen
FREDRIK PAASCHE: Landet med de mørke
skibene. Aschehoug.
För den som en gång fått starka och
bestående intryck av Fredrik Paasches biografier
över Olav den helige och kung Sverre blir
varje nytt verk av denne lärde norske
humanist och lysande berättare något av en
upplevelse. Den nya bok av Paasche som föreligger
sedan någon tid tillbaka, infriar också alla
förväntningar. Paasche har beslutat skriva Norges
medeltidshistoria fram till 1319, då Harald
Hårfagers ätt dött ut. Den gemensamma titeln
för de fyra volymer, som detta verk avser att
omfatta, är ”Dronning Ragnhilds træ”, den
gamla kungaättens poetiska symbol om vilken
Snorre talar i berättelsen om Ragnhild,
Halvdan Svartes hustru, som blev Harald
Hårfagers moder.
Den första delen av detta stort upplagda
verk har fått sitt namn efter den forniriska
diktningens benämning på Norge, ”Lochlann
med de mørke skibene”, och skildrar
vikingatidens Norge. Paasches avsikt är inte att
analysera vikingatidens många fascinerande
politiska, ekonomiska och sociala problem. Han
sätter visserligen alltid in händelserna i dess
allmäneuropeiska sammanhang, men framför
allt vill han skildra tidens människor sådana
han mött dem i krönikor, Eddakväden och
ättarsagor och i detta avseende har han lyckats
på ett utomordentligt sätt. Naturligtvis är hans
syn ytterst subjektiv och emellanåt känner sig
kanske läsaren en smula förvirrad av alla de
många citaten, som nästan aldrig blir föremål
för någon källkritisk undersökning. Och dock
känner sig läsaren övertygad om att författaren
helt behärskar hela detta stora och heterogena
primärmaterial. På en punkt skulle man
kanske dock önskat en förklaring, och det är,
varför Paasche nästan helt utmönstrat
kunga-sagorna från sina källor.
Karakteristiskt för Paasches strävan att
levandegöra vikingatidens människor är, att
han i motsats till de flesta historiker inte börjar
sin framställning med utgångspunkt i de
arkeologiska vittnesbörden. LTtgångspunkten är för
honom i stället mötet mellan nordmännen och
Europa och reaktionen i de kristna länderna
vid det första sammanträffandet med männen
från Norden.
Kraftigt understryker Paasche det nordiska
samhörighetsdraget i tiden och hans skildring
uppehåller sig sålunda utförligt även vid de
svenska färderna i österled. Han anför de
isländska lagarna som ställer ”engelsmän och
andra som äro ännu mer okända här” i en
mindre privilegierad ställning än män från ”de
tre kungarikena där vår egen tunga talas”,
men, tillägger han, ”ektere skandinavisme kan
det være, når Landnåmaboken vil ha det til
at Gardar, han som fant Island, var vokset op
i Sverige, hadde eiendom i Danmark og drog
til Norge”.
Den första delen av Paasches norska
medeltidshistoria blir också en ypperlig introduktion
i nordisk medeltid och läsaren motser med de
största förväntningar de kommande volymerna
i ”Dronning Ragnhilds træ”, ett verk som, om
man får döma av dess början, kommer att inta
en rangplats i nordisk historisk litteratur.
BO ENANDER
Sj u ttonhu ndr atal
VIVI HORN : Den
sturskeMontgomery.Kvinno-tjusare, kun ga gunstlin g, stats fånge.
Medéns. 11: 50.
ADAM LEWENHAUPT: Nils Julius
Lewen-haupt 1708—1776. Biografiska
anteckningar. Wahlström &
Widstrand. 9: —.
Robert Montgomery föddes 1737 och dog
1798. Hans levnadslopp kan inte kortare och
bättre återges än med de tre epitet som
författarinnan till hans biografi låtit följa efter
bokens huvudtitel, en titel som för övrigt går
tillbaka på ett yttrande av Gustav III.
Kvinno-tjusare — kungagunstling — statsfånge — det
är i sanning ett romantiskt öde, som rullas upp
inför en i Vivi Horns levnadsteckning, och
man följer det med växande spänning från
skede till skede.
Som ende son till en rik bruksägare tycktes
han predestinerad till en lysande framtid, då
han vid nitton års ålder skickades ut till
Frankrike för att fullborda sin edukation och utbilda
sig i det enda yrke, som dåförtiden ansågs
lämpligt för en adelsman, det militära. Han
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
