Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Killanin, Michael, Fyra dagar, anmäld av Bo Enander - Szende, Stefan, Maktspelet kring Donau; Pahl, W. och Roswall, G., Jordens politiska ansikte, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
lains tre flygexpeditioner, som till författare
har Daily Mails diplomatiske korrespondent
J. Wilson Broadbent, vilken själv medföljde
premiärministern till Berchtesgaden,
Godesberg och München. Stämningarna i Rom
skildras av Corriere della Seras medarbetare
Luigi Barzini, för Tjeckoslovakien talar en
av de främsta tjeckiska journalisterna, Hubert
Ripka, om reaktionen i Paris berättar Guy
Delmas i Le Matin, de tyska synpunkterna
framföras av Werner von Rheinbaben och de
amerikanska av J. Frederick Essary i
”Baltimore Sun. Utgivaren själv, lord Killanin,
skriver om sina egna intryck av den svarta
septemberveckan sådan den tedde sig från
Londons horisont.
Det är svårt att avgöra, vilket av de sju
kapitlen som är det mest givande. Måhända
kommer dock de bästa bidragen från de
demokratiska staterna, de tyska och italienska
medarbetarna är helt naturligt i hög grad bundna
av sina respektive propagandaministeriers
inställning. En anmärkning måste dock göras.
Varken den engelska eller franska oppositionen
mot uppgörelsen i München får komma till
tals. Det är i stället endast extremt
konservativa och nationalistiska organ som Daily Mail
och Le Matin, som är representerade bland
de europeiska bidragsgivarna. Något nytt
material är det naturligtvis inte frågan om att
framlägga i ett arbete som detta. Dess värde
ligger i främsta rummet i återgivandet av
stämningar, sådana de kunnat avlyssnas av
tränade journalister och i den inblick det
skänker i de stora svårigheter under vilka
tidningsmän även i mycket framskjuten ställning
måste arbeta vid en storpolitisk kris.
Intressant är att se, hur olika vissa moment
i septemberkrisen uppfattats. Mr Chamberlains
bekanta radioanförande den 27 september
fattades exempelvis i Prag — detta är
fullkomligt obegripligt för anmälaren — som om
Storbritannien dock under vissa förutsättningar var
berett att inskrida till Tjeckoslovakiens
försvar. Ännu mer markant var tydligen denna
tolkning i London. Lord Killanin säger, att
då han hört premiärministerns tal, ”så visste
vi alla, att situationen var förtvivlad”. Den
tyske lyssnaren baron von Rheinbaben fick inte
alls denna uppfattning, han anför, och med
all rätt, Chamberlains ord om att England inte
kunde gå i krig ”för en tvist i fjärran land
mellan folk om vilka vi intet veta” och
tilllägger, att ”vi fingo en om möjligt ännu större
aktning för denne framstående statsmans ärliga
ansträngningar att ännu försöka finna en
fredlig lösning och hade ännu en sista förhoppning
om att det rättfärdiga i den tyska saken skulle
göra sig gällande”.
Septemberkrisen 1938 är inte något
uppbyggligt kapitel i Europas historia, därom har
detta intressanta och välskrivna arbete mycket
att berätta. Den amerikanske medarbetaren
slutar med en iakttagelse som just nu tycks
ha ny aktualitet: ”De flesta amerikanare, som
då krisen inte längre var överhängande,
åter-gingo till sitt vanliga arbete, föreföllo böjda
att instämma i att för framtida säkerhet borde
man i stor utsträckning lita till vapen.”
Bo Enander
Vetenskap och
propaganda
STEFAN SZENDE: Maktspelet kring Donau.
Kooperativa förbundets bokförlag.
5:—.
W. PAHL och G. ROSWALL: Jordens
politiska ansikte. Natur och Kultur.
7: 50.
Stefan Szendes analys av de aktuella
Donauproblemen tillhör det värdefullaste och
mest stimulerande som på länge införlivats
med svensk politisk litteratur. Författaren är
en utomordentligt pålitlig guide i
Donaulän-dernas politiska^ etnografiska och ekonomiska
förhållanden och trots hans politiska
mantalsskrivningsort — han är ungersk
socialdemokrat — är det svårt att finna några avsteg från
den nyktra objektivitet man har rätt att kräva
av ett arbete som detta, vilket bör ha en given
plats i alla utrikespolitiska studiecirklar. Det
intressantaste kapitlet berör kanske den gamla
österrikisk-ungerska monarkien, där
författaren på ett utomordentligt sätt reder upp alla
de invecklade nationalitetsmotsättningarna.
Särskilt fäster man sig vid den även konstnärligt
högtstående framställningen av ungrarnas
utrikespolitiska aspirationer, symboliserade av
den heliga Stefanskronan.
Ett annat kapitel, som omedelbart fångar
läsarens intresse, behandlar Tjeckoslovakien.
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
