Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Lidman: När jag rymde från Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR JAG RYMDE FRÄN UPPSALA
min dikt till Cassandra står inskriven. Under
dem läser jag:
”1 denna natt, mitt hjärta, står du på ditt
högsta berg. Hell Dionysos yrans gud!”
I originalet här lyda de båda sista
stroferna :
Hell Dig, Cassandra, älskade kära,
giv mig din själ att på nytt jag må finna
offrets och helgelsens saliga lära,
styrkan att lida, modet att brinna,
åtrån att offras, åtrån att giva
allt som till trygghet och skydd kunde bliva:
stolthet och styrka att aldrig vackla,
modet att vara en brinnande fackla.
”Offrets och helgelsens saliga lära” — är
det inte djupt kristna ord och problem.
”Modet att vara en brinnande fackla” — är
ej själva bilden lånad från min läsning av
Tacitus hur kejsar Nero lät använda de
kristna ”till bränsle och när dagen var slut
brinna till nattlig belysning”.
Och när jag så bad till Cassandra och
hyllade Dionysos, så bad jag i själva verket till
och hyllade någon helt annan — Någon som
jag aldrig frågat efter eller då lärt känna —
Någon som en gång skulle frälsa mig ut ur
djupens nöd och utlösa och levandegöra mitt
svaga och bräckliga människoväsens innersta
begär och längtan.
2. - B. L. M. 1939. III.
<
177
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
