Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorsten Jonsson: Den mediceiska Afrodite. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORSTEN JONSSON
DEN MEDICEISKA
AFRODITE
”Han ror bra”, tänkte Torén och såg på
pojken. ”Han är mager än, men han ror bra.
Kanske det blir karl av honom.”
— Ta det lugnt, sa han medan hans
överkropp rytmiskt rycktes bakåt mot vattnet för
varje årtag, ta det inte så häftigt nu, såna
här drag ska ros lite långsamt. Han talade
en smula otydligt ur vänstra mungipan, för
han höll reven i ett bett mellan tänderna; och
Teodor tittade upp och såg hur den stramade
över kinden och förlängde den andra
mungipan. Han satt ganska obekvämt, nerhukad
så att reven inte skulle lyftas onödigt högt
över vattenytan, och höll fast tidningen med
båda händerna, medan den lätta
sommarblåsten slet i den och bucklade den
uppslagna sidan in och ut.
Över kanten på tidningen kunde han se
pojken sin, hans nakna överkropp, spinkig så
att man kunde räkna revbenen på honom. Och
ansiktet, allvarligt och alltid liksom en bit
ifrån en, trekantigt med avklippt spets, och
två mörka ögon som för det mesta tittade
förbi — utan avsikt, utan att precis vilja det,
bara därför att de ännu inte hade upptäckt att
det är roligt och alldeles ofarligt att titta direkt
på folk. ”Men det kommer väl med åren”,
tänkte Torén, ”det blir kanske karl av honom.”
Mellan honom och pojken satt Birgit, som
kommit ut från stan för att hälsa på under
helgen och få lite luft; hon satt på toften som
vid en kontorspulpet med benen försiktigt
indragna under kjolen och vände sin smala
rygg och sina kuvaxlar mot honom; strax till
höger om sin egen pojkes ansikte hade han
hennes smala nacke. Hon böjde ner huvudet
och följde årans rörelser i vattnet, och i hennes
nacke trädde två senor fram och gjorde den
ännu smalare. ”Det är märkvärdigt att Johans
ungar också ska ha blivit så där halvklena”,
tänkte han, ”när både Johan och jag ... Men
nu är pojken frisk, det fick han intyg på, och
en sån här sommar är bra, det blir nog bra.”
Han hade läst en bit igen, och nu började
han åter följa med: ”Det är nu femte gången
under min tid i Tärneå, som frågan om ett
teaterhus är uppe, svarar drätseldirektören.
Enligt min mening skulle det nu, om saken
sköts ordentligt, finnas goda möjligheter att
få lotterimedel. Där kunde man få installera
ett fint dass”, tänker han och ser framför sig
ett långt kakelblänkande rum med en rad av
små dörrar i god rättning med en meters
lucka, g-i-v akt. Han ler. ”Men det har man
funderat på fyra gånger förut också, och det
är klokast att hålla sig till det säkra, och om
man kunde få gubbarna i stan att riva ner
kakelugnarna överallt, det blev inte lite pengar
det, dom värmeledningarna.”
— Det är mycket orm överallt i år, säger
178
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
