Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorsten Jonsson: Den mediceiska Afrodite. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THORSTEN JONSSON
pojke, sa Torén, på det där viset klämmer du
bara ihop lungorna.
Teodor lag kvar, han flyttade sig ner, så att
ena örat kom tätt intill båtbräderna och han
hörde vågorna smacka mot dem som stora
borstar mot en hugnande brädvägg; och han
hade ljudet inne i sitt eget huvud när han slöt
ögonen och stack näsan ner i ankarstenståget,
som luktade svagt av vatten och dy och en
stor ensamhet.
— Hör du inte? sa Torén.
— Nej, sa Teodor plötsligt och stack upp
sitt smala och fientliga ansikte. Det är bara
vidskepelse, som att man inte ska ligga med
armarna under huvudet när man sover, därför
att det inte är bra för bröstet. Det är bara
käringprat.
”Vi ska inte gräla”, tänkte Torén. ”inte så
att Birgit hör det, och aldrig för resten. Det
blir inte bättre för det. Det blir alltid bara lite
ilska över, när man gör det, så att man måste
fortsätta en annan gång. Vi ska inte gräla, inte
jag, jag ska ingenting säga ...”
*
Birgit såg upp på dem. Farbror satt och
trädde mask på den andra kroken. Han höll
metmasken mellan tummen och pekfingret, och
först sträckte den ut sig som ett finger och
trevade ut i den mörka, torra världen,
slingrade sig vilt för att känna om det inte
nånstans fanns ett håll, där det var skugga och
mörkare, fuktigt. Så kom krokspetsen vid den
trevande ändan, och den drog plötsligt ihop
sig, försvann och blev en vårta mellan
fingrarna, ringrynkig; hela masken blev nånting
mjukt och ledlöst på flykt: dra sig tillbaka,
tillbaka; och den andra ändan hängde slak
och dinglande ner mellan farbrors fingrar,
försökte bli så slapplång som möjligt och komma
ner i jorden. ”Om den kunde känna ångest”,
tänkte Birgit, så fruktansvärt när ingenting
alls distraherade — och med ens satt hon och
försökte minnas hur papperet med hennes egen
handstil såg ut. ”Skrev jag det på lappen?
Skrev jag dit det? Glödlamporna till
Johansson i Bobacka — står de orden på lappen?
Jag måtte väl inte ha glömt det?” Kroken
trängde in i masken, och med en liten grön
ring av slem före sig gled den uppför den
svarta metalltråden. ”Om den kunde känna
ångest.” Farbror kastade ut reven med sin
barnsligt beskäftiga gest. ”Så naiv”, tänkte
Birgit, ”så ofarlig och så snäll — på hans
kontor, om jag hade kommit dit.”
På läsidan gick reven som en rak linje
genom båtens skugga, ner i ljuset och
försvann som en lodrät linje tvärs genom en
stereometrisk figur. Teodor satte sig upp och
följde den med blicken tills den gick ihop
med vattnet. Han lutade sig ut över relingen,
kupade handen och hällde vatten över sin
högra skuldra, som plötsligt hade börjat svida.
Han stramade skinnet fram över axeln och
tittade baköver huden; den såg röd ut, han
fick väl smörja in den när han kom hem.
— Jag skulle vilja bada, sa Birgit. Men
jag har ingen baddräkt.
— Gör det. sa Torén, Det är nyttigt. Vi ska
ro ut en bit och komma och hämta dig sedan.
— Men jag har ingen baddräkt, sa Birgit.
— Det gör ingenting, sa Torén, vi ska inte
titta.
Teodor kände hur blodet spände ut
bröstkorgen.
— Bada du, sa han. Det lät alldeles
naturligt, tyckte han. och han sa: Bada du, vi ska
inte titta på dig.
Han såg ner i randen mellan ljus och skugga
i vattnet och önskade intensivt att hon skulle
bada: gå i land på ön och klä av sig mellan
buskarna, men inte våga sig så långt in, därför
att det fanns så mycket orm på ön, så att han
skymtade henne och såg hur hon hängde ifrån
sig kläderna bakom buskarna, och gå ner
i vattnet med handen för som den medi-
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 22:43:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-3/0022.html
