Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- E. M. Forster: Elfenbenstornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi snart skola taga under behandling. Men han
belyser vad jag ville ha sagt — att
elfenbenstornet ingår i den mänskliga arvedelen, att det
dyker upp i de mest oväntade omgivningar,
och att det vore en falsk psykologi att förneka
dess existens.
Det fjärde exemplet är Milton. Milton
förstår vårt problem, och hans liv är en utmärkt
illustration till det. Han började i avskildhet:
han var en lärd och intellektuell i Cambridge,
som visste att han även var skald och som
medvetet planlade sin estetiska karriär. ”Il
Penseroso” är ett uttryck för denna tidiga
övertygelse; den åkallar det ljuva vemod som
är sitt eget ändamål och som varken känner
saknad eller fruktan, och skalden ser här
— vid tjugufem års ålder — fram emot en
ålderdom som skall uppnå ”something like
prophetic strain”. Visdomen skall komma till
skalden genom avskildheten i elfenbenstornet.
Or let my lamp, at midnight hour,
Be seen in some high lonely tower,
Where I may oft outwatch the Bear,
With thrice great Hermes, or unsphere
The spirit of Plato —
Där skall unge John bli lycklig och vis, och
när han någon gång stiger ned och blandar
sig i människovimlet, är det som om han
besökte en lantlig danstillställning; vardagslivets
förvirring och grymhet kunna aldrig snärja
honom, ej heller fattigdom eller sjukdom.
These pleasures, Melancholy, give,
And I with thee will choose to live.
Detta är Milton i hans första period, sedan
utbryter inbördeskriget — Milton är då i Italien
för att avsluta sin uppfostran (en behövlig
åtgärd, ty ”Il Penseroso” är dålig italienska) —
och hans planer bli kullkastade. Han är tvungen
att taga ställning — liksom de intellektuella
i hela världen måste göra i våra dagar — han
måste stiga ned från sitt torn för att tjäna
Cromwells republik och ”skriva med vänster
hand” under nästan tjugu år. Man skulle ha
kunnat tro att detta betytt slutet för honom,
men han har en tredje fas, som gör honom
mycket värdefull som exempel: han återvänder
till tornet och skriver där ”Paradise Lost”
och ”Samson”. Hans sida hade förlorat, men
i motsats till på nittonhundratalet dödade man
under sextonhundratalet icke de intellektuella
som kämpade bland de besegrade, och Milton
fick fullfölja sin poetiska bana. Vi veta hur
denna bana blev och hur han ännu en gång
avskilde sig från världen, vilket denna gång
underlättades av hans blindhet. Men
Melankolien? Vad blev det av henne under
mellantiden? Hon bringar inte längre njutning utan
har blivit en av furierna, fruktans och ångerns
syster:
in fine
Just or unjust, alike seem miserable
For oft alike both come to evil end.
Detta är den ”prophetic strain” som han lovade
sig själv vid tjugufem års ålder, och det är
ett förskräckligt torn att vara instängd i, av
brons i stället för elfenben; likväl påminner
det om hans ungdoms byggnadsverk och har
därför sin betydelse för oss. Det visar att det
existerar vissa typer för vilka det är naturligt
att föredraga ensamheten framför vimlet och att
återvända till den om de kunna. I många fall
har människan redan blivit utsliten av
vardagslivets mödor innan hon kan återvända, men den
normala tendensen är i alla fall att återvända.
Jag skulle därför vilja påstå att ”escapism”
inte är något nytt, ingen borgerlig svaghet eller
ekonomisk biprodukt, men att den kan härledas
ur människans underliga natur, som driver
henne att samlas i flockar liksom hennes
kusiner aporna eller hennes mer avlägsna
släktingar hönsen, men som också tvingar henne
att bygga upp sitt eget privata liv. Båda dessa
tendenser bidraga till kulturen men göra också
sitt till för att förvirra den. Vi plågas alla av
att varken helt kunna ägna oss åt ett privat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 22:43:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-3/0033.html
