Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P. O. Barck : Brev från Finland - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. 0. B AR C K
BREV FRÅN FINLAND
Under hösten firades en rad celebra
födelsedagar i vår litteratur. I september fyllde
Emil Zilliacus och Bertel Gripenberg
sextio år medan F. E. Sillanpää passerade
halvsekelgränsen. Till sextioåringarnas skara
slöt sig i december Gunnar Castrén,
professor i svensk litteratur vid Helsingfors
universitet och medlem av samma krets som Zilliacus
och Gripenberg: Euterpes fribytare i seklets
gryning. Det var också Castrén och Zilliacus
som jämte Guss Mattsson — den ojämförlige
publicisten och kåsören — år 1908 blevo de
första redaktörerna för Argus, Euterpes
efterträdare och sedan som Nya Argus det
förnämsta språkröret för finlandssvensk kultur.
Det är trettio år sedan triumviratet sände ut
sitt provnummer och världen har upplevat
mycket sedan dess. Då stod den svenska eliten
sida vid sida med den finska i frontställning
mot det ryska förtrycket. Nu är det den
av-svenskade fascistiska nationalstaten som den
äktfinska ungdomen drömmer om. Men det
är ju lyckligtvis bara drömmar — för en
överskådlig tid framåt. Den ansvariga
opinionen i Finland har anmält nordiskt
medborgarskap och fosterlandets hopp får sitta stilla
i väntan på bättre tider.
Att det nutida Finlarud trots allt är en idyll
förstår man bara man tänker på allt som skett
och sker ute i världen. Det är inte våra egna
bekymmer, utan det europeiska ödet, som
ligger som ett tungt moln över vår gärning.
Septemberkrisens spel med krig och fred var
bakgrunden för den middag Finlands svenska
författareförening gav för Zilliacus,
Gripenberg och Sillanpää i anledning av deras fyllda
år. Det var en hyllning till andens och ordets
män under den pansrade nävens hot. Det var
också en manifestation av den finländska
humanism, som fortfarande lever och verkar
ovanom språkgränserna. Elmer Diktonius
tillägnade vid tillfället Sillanpää en liten dikt,
som man återfinner i hans ”Jordisk ömhet”,
och som ger uttryck för den tro som är
diktarens vapen i folktribunernas tidsålder:
Vad väger väl nu ordet
i världens vanvettstimma,
när stöveltramp är tempot
och luften ångar blod.
Jo: ordet har du med dig,
den skönhet livet skänkte,
om ock till träck du trampas
och rimmet heter mord.
Det är vår stora ära;
det är vårt ringa ord.
Från mildare väderstreck kom Ragnar
Holmström med en hälsning till förpostlandets
jubilerande diktare. Det var svenskt som
mötte finskt och finlandssvenskt, ett handslag
som vi alla hoppas skall hålla även under
svårare påfrestningar än dem världen
genomgått under år 1938.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
