Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Ett fall av och-litteratur - Anmälda böcker - Osborn, R., Freud and Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEHR HENRIK TÖRNGREN
ETT FALL
AV OCH-LITTE R ATUR
Musik och matematik. Litteratur och moral.
Zoologi och livsåskådning. Poesi och politik.
Kroppsbyggnaden och karaktären. Wagner och
nationalsocialismen. Kultur och neuros. Ibsen
och Adler. Diet och sexualitet. Psykoanalys
och yoga. Och så vidare.
Genom böcker och tidskrifter flyter den
stadigt växande strömmen av ocÄ-litteratur.
Jag tänker inte på de fall där ochet bara sitter
i själva titelns formulering: de hör inte hit.
Dessutom finns det också ocÆ-litteratur av
mycken träffsäkerhet och bestående värde; en
man med förmåga av perspektivisk överblick
kan vara värd lika mycket som tio närsynta
detalj samlare. Men det är tyvärr också så att
själva denna genre, det bekväma
ocA-sättan-dets och påverkningsletandets, ofta direkt
inbjuder till eklekticism och munväder. Särskilt
när det är mellan två skilda discipliner som
författaren placerar sig själv som binde- och
tankstreck, är förhållandet ofta det att han
saknar hemortsrätt på bägge hållen; i sådana
fall får han, vid sina försök att presentera den
ena parten för den andra, lätt något av den
evige överlöparen över sig.
Författaren till ”Freud and Marx” verkar
R. OSBORN: Freud and Marx. A dialectical study.
With an introduction by John Strachey. Gollancz.
London 1937. 8 s. 6 d.
att gärna vilja vara marxist bland
psykoanalytikerna och psykoanalytiker bland
marxisterna; i så fall är han för övrigt inte ensam
därom. (Liknande försök har gjorts av andra,
dock aldrig med någon riktig framgång; det
mest bekanta exemplet är väl doktor Wilhelm
Reich, som efter lång tids vågmästeri mellan
kommunism och psykoanalys slutligen har
tagit avstånd från bäggedera i och med den
”sexualpolitiska” forskning han numera
bedriver vid eget institut i Oslo.)
Att ställa Freud och Marx i relation till
varandra är ett ganska närliggande och lockande
företag. Redan som forskare och kulturtyper
har de en hel del gemensamt: sin oavlåtliga
och skoningslösa strid mot illusioner, sin
väldiga och svårtillgängliga lärobyggnad, och sin
därav betingade isolering till och med inom
kretsen av efterföljare. Men vill man utöver
ytliga analogier jämföra innebörden i deras
verk, kör man strax fast i det grundläggande
problemet: relationen mellan psykologi och
sociologi. Osborn förefaller knappast att märka
att han i sin bok laborerar med två spörsmål
samtidigt, sida vid sida, eller mestadels
hopplöst intrasslade i varann, nämligen dels
problemet Freud-Marx, dels problemet
själslivsamhällsliv.
För att börja med frågan nummer 2, så tar
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
