Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pehr Henrik Törngren: Ett fall av och-litteratur - Anmälda böcker - Osborn, R., Freud and Marx
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT FALL AV O C H-LI T T E R A T U R
psykologer och sociologer ganska liten notis
om varann, och det av naturliga skäl.
Psykologen räknar bara i undantagsfall med
samhället som en orsaksfaktor: dess nät har för
vida maskor. Han sysslar med det enskilda
livsödets speciella determination, och inför
levnadskostnadskurvor eller arbetslöshet eller
andra sociala faktorer måste han, med all
respekt för deras realitet, ändå finna att de
berör för många individer på för många olika
sätt för att ensamma kunna vara ansvariga för
envars speciella livsöde. Sociologen åter
intresserar sig inte mycket för de speciella
determi-nanterna; visserligen räknar han med att
individen stundom ingriper i världshistorien,
men denna individs speciella psyke får ingen
särskild betydelse, ty — säger Engels —
historien tillhandahåller alltid rätte mannen i rätt
ögonblick, och blir det inte den ene, så blir
det den andre. Därför kan han på sin höjd
finna ett kuriositetsintresse i att studera
exempelvis Hitlers eller Mussolinis barndom. Man
frestas till påståendet att psykologen och
sociologen har ungefär lika stort intresse av varann
som bakteriologen och astronomen.
I dylika fall har ju vardera forskningsfältet
sitt eget berättigande och värde, alldeles
oavsett eventuella jämförelser dem emellan. Men så
resonerar inte ocÆ-litteratören. Han ser tvärtom
sin födkrok, i andlig måtto liksom i materiell,
i att säga till vardera parten: titta, här har ni
en forskningsgren som ni har försummat att
”hålla kontakt” med eller ”hämta impulser”
från eller ”samarbeta” med, skynda er nu och
läs här om vad ni allt kan vinna på det! Det
han skriver består i regel till stor del i att han
söker slå ihjäl något som sociologerna sagt
med hjälp av något som psykologerna sagt,
och vice versa. Därför kommer hans oombedda
ekumenik i realiteten lika ofta att stifta gräl
som att förmedla bekantskap. En dylik bok kan
någon gång till och med framkalla en rad
”vetenskapliga” diskussioner i följ dskrifter och
artiklar, där vardera parten försvarar sig mot
beskyllningen att underskatta sin motpart, och
där ingendera just hör på vad den andra säger.
Efter hand återvänder skomakaren till sin läst
och skräddaren till sin nål och tråd,
lyckligtvis, eftersom skor bör vara skor och kläder
kläder, och inte bägge någonting mittemellan.
Och så dröjer det litet tills nästa gång de blir
ihoptussade av nästa beskäftiga ocÆ-människa.
Osborn är ute i två ärenden. Det första är
mer sakligt men står mer i bakgrunden: han
tycker det är skada att psykoanalytikerna
förslösar sitt skarpsinne på problemlösningar där
de alldeles förbiser de sociala orsaksfaktorerna.
Det andra åter är mer personligt och står
nästan genomgående i förgrunden: han tycker
tydligen om freudianerna, av skäl som inte
närmare anges, förmodligen emedan han tycker
sig hos dem finna genklang för sin allmänna
revoltstämning; och han vill gärna visa upp
dessa sina begåvade men inte fullt
salongs-fähiga skyddslingar för sina gamla vänner
marxisterna. Han tycks anse att freudianerna
med litet god vilja och träning kunde bli
utmärkta rådgivande experter på kommunistisk
agitationsteknik — enligt den blott alltför
välkända formeln ”du som är psykoanalytiker kan
väl tala om hur man ska göra för att . ..” —,
och han skulle gärna vilja introducera dem
kring de rådsbord där socialismens strategi
och taktik förbereds. Osborn föreställande
Freud för sina marxistiska kamrater påminner
starkt om den allbekanta lilla Lisa när hon
ska presentera sin vän Sluggo för tant Fritzi:
jag har med mig en nykomling som egentligen
inte är riktigt presentabel, men för min skull,
var så snälla och ha fördrag med honom en
liten tid, han har verkligen skenet emot sig,
men när han öppnar munnen och ni får höra
vad han har att säga, då tror jag ni ska hålla
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
