Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Roberts, Kenneth, Arundel, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Epos från Nya England
KENNETH ROBERTS: Arundel. En
berättelse om staten Maine och om den
hemliga expeditionen mot Quebec.
Översättning av Einar Malm.
Bonniers. 10:—.
Den romantiserade historiska berättelsen
upplever tydligen för närvarande en ganska
enastående blomstring på andra sidan
Atlanten. Vad som först kunde tas för enstaka fall
ter sig nu snarare som förelöparna till en
livskraftig strömning, och det är knappast någon
överdrift att tala om en renässans för genren.
Den framträder med en sådan frodighet i de
enskilda fallen och en sådan ymnighet i fråga
om antalet, att det verkligen tycks vara fråga
om nytt liv.
Genren har länge befunnit sig i misskredit
här hemma och inte alldeles utan skäl. När
den odlats, har det vanligen skett i
ungdomsbokens mindre anspråksfulla form. Det
entusiastiska mottagande åtminstone vissa av de
amerikanska böckerna rönt, när de släppts ut
på den svenska bokmarknaden, tyder
emellertid på att publiken är mer än villig att
anamma även denna sorts kost, om den bara
är tillredd på det rätta sättet. Det är en svår
konst, den kräver både avsevärt mera
kunskaper än den ordinära realistiska romanen
och betydligt mera fantasi än den förklädda
självbiografien, fantasi av det slag som kan
kännetecknas såsom förmåga av inlevelse i en
främmande tidsatmosfär. Samtidigt medger
den lättnader ur andra synpunkter, till
exempel en betydligt förenklad figurframställning.
Den laborerar inte med valörer och
psykologiska nyanser, inte heller med
belysnings-effekter och perspektiviska förskjutningar. Den
rör sig så att säga i ett plan, den strävar efter
rörlighet i detaljerna och monumental
helhetsverkan.
Ett ypperligt exempel på genren i dess
moderna gestaltning utgör den nu av Einar
Malm vackert försvenskade ”Arundel”.
Författaren, Kenneth Roberts, gjorde en efter våra
förhållanden utomordentlig succé med
”Nordvästpassagen” för något halvår sedan, och den
nya boken artar sig av allt att döma till att
upprepa och kanske överträffa denna
framgång. Det finns de som anse, att ”Arundel”
är bättre än sin föregångare. Det är möjligt.
Bägge två äro i varje fall tillräckligt bra för
att försvara sin plats på best-sellerlistan.
De påminna för övrigt mycket om varandra
inte bara i fråga om miljö, motiv och
skildringssätt i allmänhet. I ”Arundel” liksom i
”Nordvästpassagen” har författaren haft ett
trefaldigt syfte. Han har velat rentvå en
historisk personlighet, han har velat ge en
sannfärdig bild av indianerna, och han har velat
skapa en äventyrsberättelse i historisk miljö.
Vilket som varit honom det angelägnaste av
dessa tre vällovliga syften, är det svårt att
uttala sig om, och det kan också vara tämligen
likgiltigt. Såvitt jag förstår har han lyckats
utmärkt väl med det andra och det tredje.
Vad det första beträffar tycks saken ligga till
på följande sätt.
En viss överste Benedict Arnold, tillhörande
Washingtons armé under det så kallade
nordamerikanska frihetskriget, företog på dennes
uppdrag en expedition för att överrumpla det
av engelsmännen innehavda Quebec. Företaget
misslyckades, och skulden lades på ledaren,
vilket inte förefaller orimligt i och för sig.
Sedermera övergick Arnold till engelsmännen,
något som naturligtvis bidrog till att stärka
misstankarna mot hans tidigare handlingssätt.
Efter att ha läst ”Arundel” känner man sig
fullkomligt övertygad om, att överste Arnold
var en ovanligt vig karl, en oförvägen krigare
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
