Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Marquand, John P., Boston, anmäld av Artur Lundkvist - Baird, Irene, John; Möller, Ingeborg, En av de första, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bitterhet. Han talar med Bostons egen stämma,
han har iklätt sig rollen av dess alltigenom
solidariske krönikör och satiren är så
förstucken att en naivare Bostonbo (som kan
vara mantalsskriven var som helst, eftersom
Boston är en symbol) mycket väl kan tänkas
uppfatta boken som en hyllning till Bostons
ideal.
Boken handlar om släkten Apley, vars
tradition är identisk med Bostons egen och vars
förmögenhet är säkert förankrad i Bostons
orubbliga principer. Enkannerligen handlar
boken om släktens huvudman i nutiden, George
Apley, och har karaktären av en biografisk
krönika, byggd på privatbrev och samtida
dokument. George Apley är medelmåttigt
begåvad och äger inte samma tveklösa kraftnatur
som fadern. Han visar tidigt en böjelse för
oberäknelig opposition, han kan plötsligt gripas
av längtan att få leva sitt eget liv, att bryta
sig ut ur Bostontraditionens trånga ram. Han
förälskar sig under sitt stånd, i en livlig och
vacker irländska, och faller endast motvilligt
undan för faderns maktspråk. En Europaresa
som avser att läka hjärtesåret bereder honom
föga nöje, ty överallt är han omgiven av
Bostonbor och Bostonatmosfär. Så småningom
blir han ordentligt infogad och ingift i Bostons
härskarkast, fången för all framtid i ekonomiska
omsorger, skenbara plikter och påkostande
klassritual. Klubblivet blir en säkerhetsventil,
friluftssvärmeriet likaså; han flyr ibland från
alltihop för att vandra i skogen och idka
fågelstudier tillsammans med en viss mrs
Goodrich, som han står i ett sådant vackert
platoniskt förhållande till. När kriget kommer
finner han plötsligt en livsuppgift i
hetspropagandan, ett välkommet utlopp för sina
instängda lidelser; samtidigt medför kriget ökade
inkomster för släktens fabriker. Hans son
deltar i kriget, men vill inte uppträda i hjältens
roll vid hemkomsten. Han föredrar att leva i
New York, gifter sig på eget bevåg, visar
radikala tendenser och förorsakar fadern många
bekymmer; men till slut framstår också han
som en äkta Apley, en god son av Boston.
Boken är en stilprestation, låt vara av
pastischtyp, och ger ett skickligt hopfogat
porträtt av en person som kongenialt
företräder sin omgivning och sin tidsepok. Vad
som särskilt träder i dagen är sambandet
mellan puritanismen och penningintressena. Detta
Boston behärskas helt av en oligarki som
hänsynslöst använder sig av alla medel för att
befästa sin ställning. Kultur, konst, moral,
religion, välgörenhet, social etikett, allt är
bara inriktat på att tjäna penningoligarkiens
syften och hålla människorna nere. De blir
dock själva offer för sitt livsfientliga
ideologiska system, vilket slutligen måste leda till
sin egen undergång. Inte heller Boston är
längre vad det varit. Det är typiskt att George
Apley i vissa stunder tvivlar på värdet av
Bostontraditionens offerväsen och grips av
förnimmelsen att ha försuttit livets verkliga
möjligheter. Artur Lundkvist
Att leva och att sträva
IRENE BAIRD: John. Översättning av Henric
Ståhl. Medéns. 5: 50.
INGEBORG MÖLLER: En av de första.
Översättning av Elsa Thulin och Aslög
David-son. B. Wahlström. 7: 50.
Det är något visst lockande med ett ensamt
personnamn utanpå en bok som man inte vet
något om — ”John” hette den här och
författarinnan Irene Baird, kanadensiska. Inte
för att John i sin bleka klanglöshet är något
särskilt suggestivt namn. Men vem är nu
denne John? frågar man sig; kanske Irene
Baird kan berätta något nytt och egenhändigt
om ett speciellt exemplar av det bottenlöst
outtömliga ämnet — människorna. När man bar
sprättat upp ”John” och läst om honom är
man inte heller, desillusionerad i sin
blygsamma förväntan. ”John” är en liten men
ganska charmfull sak, som ger glimtar av
skönhet och en viss fin moralisk doft. Den
lilla romanen verkar engelsk i sin stillsamma
humor. John själv är engelsman, något till
åren kommen, han har varit med i
världskriget och skadats i benet; nu är han vorden
led på sina knarriga gamla bröder som strävar
att hålla en fäderneärvd firma flytande under
vacklande tider och en plågsam fruktan för
bolsjevikernas ruskiga släkte. I all stillhet ger
han sig av till Kanada och blir farmare på
ett härligt stycke vildmark vid kusten. Men
Irene Bairds roman är nog också amerikansk
och av ”Nya världens” tradition, från det land
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
