Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Baird, Irene, John; Möller, Ingeborg, En av de första, anmäld av Margit Abenius
- Lofts, Norah, Den stora illusionen, anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
alltså, där man ännu kan tala om konsten att
leva och vara, utan att det skorrar alltför
kusligt i öronen. John läser Emersons essay ”On
Character”, och det är författarinnans mening
att John — trots att han inte bildar familj
och inte uträttar några stora utvärtes
gärningar eller ens skriver en bok, fast den
magiska poetiska gnistan lever inom honom
och väckes till liv i trolska vildskogar med
doft av fuktiga löv — ändå har betytt något,
och detta just genom att han äger karaktär,
denna hemlighetsfulla reservstyrka i själen, till
vars egenskaper det hör att influera.
Förmodligen kan man inte leva så som John utan att
också ta en smula skada till sin själ eller vara
en aning livshämmad, men denna
komplicerade sida av saken har Irene Baird inte berört;
hon visar oss bara medaljens framsida. Boken
om John är med andra ord mindre konst än
en vacker bild och idyll. Men som sådan är
den läsvärd i någon stilla stund. Man merkt
die Absicht und wird doch nicht verstimmt.
*
Ingenting tycks mer strida mot erfarenheten
än satsen att man bara ska ”leva”, som det
brukar heta. Det förefaller snarare som om
man jämsides med detta viktiga förehavande
hade något annat och minst lika angeläget,
ehuru oklart vad, att beställa. Ingeborg
Möllers författarämne är kulturen och
bildnings-arbetet och hon intresserar sig lika mycket för
den fascinerande bildningsprocessen i sig som
för de ideella rörelsernas historia. Hennes
nya roman ”En av de första”, handlar om
den norska arbetarsakens begynnelse. Henrik
Wergelands ande svävar över romanen, men
författarinnan har till hjälte valt en anonym
i den stora skaran, en ung arbetarpojke, en
av de första som grips av de radikala idéerna
och blir väckt till social och intellektuell
medvetenhet. Han dör vid unga år i kolera, men
idéerna förs vidare av nya skaror.
”En av de första” har ett livligare, raskare
tempo än Lindebytrilogien. Den är
medryckande i sin kraftfulla åskådlighet och
sympatisk genom själva sin enkelhet, sina klara
linjer. Margit Abenius
Den stora illusionen
NORAH LOFTS: Den stora illusionen.
Översättning av Hans Botwid. Norstedts.
8: 50.
Inledningen till Norah Lofts’ roman ”Den
stora illusionen” påminner något om en
dickensk skräckskildring av engelsk
underklass. I bistert förebrående tonarter men inte
utan en viss frän humor skildrar Norah Lofts
en proletärfamilj i stor misär. Utan tvivel är
udden riktad mot det engelska samhället av
i dag. Människor lever sex, sju stycken i
samma rum, barnafödandet får ostört och
okontrollerat försiggå i familjer med ärftlig
belastning och diverse fysiska och moraliska
skönhetsfläckar. Mrs Bacons barnaskara har
också, påpekar Norah Lofts, blivit en
undermålig klan av människosläktet, där gossarna
från födseln är halvidioter och flickorna, om
de inte är det, är förutbestämda till gatan.
Miraklet är att i denna miljö även en absolut
förstklassig människa kommit att se dagens
ljus. Emmie Bacon, romanens hjältinna, träder
fram som en strålgestalt ur den mörka
bakgrunden. Hon har initiativ att rymma från sin
familj, blir omhändertagen av byns lärarinna
och införd i ett nytt skikt av samhället. Hon
blir bondpiga, och redan det hårda livet hos
fru Fincham och hennes girige make förefaller
Emmie som ett under i jämförelse med vad
hon upplevat. Hon blir uppsagd från platsen
och får en bättre i staden. Livet ljusnar och
ger plats åt drömmar och illusioner. När
allting till sist syns vilja bli strålande klart
inträffar en katastrof, och väntans lyckliga
uppfyllelse smälter bort som en hägring. Kuvad,
desillusionerad, dödligt tuberkulos och
hopplöst förälskad tar Emmie vid sjutton års ålder
sitt liv. Och för Norah Lofts blir hennes
tragiska slut till en flammande protest mot de
förhållanden som redan vid födseln dömer ett
ungt liv till undergång. Att det denna gång
var en personlighet som brast sönder gör det
hela bara dubbelt tragiskt.
Ty flickgestalten är skildrad med både
inlevelse och ömhet. Karaktären rymmer både en
het vilja och en oeftergivlig stolthet. Likväl
finns det något i flickans naturell, en viss
vekhet, som gör, att hon var gång hon frestas ta
ett steg fullt ut i stället viker undan och tar
228
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Sep 20 22:43:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1939-3/0070.html
