Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Routh, H. V., Towards the Twentieth Century, anmäld av Stig Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
att i ord stuva om verkligheten så att (efter
många öden och äventyr) de understa kom
överst och med vissa viktiga förbehåll tvärtom.
Börjar man med Tennyson som aforistiker,
finner man snart att han är en ”philosophe
ganté”, en filosof i handskar som håller
handen elegant rundad kring guldknoppen på sitt
spanska rör men aldrig har något grepp om
det elementära livet. Tennyson läste filosofi
och medeltida legender och bearbetade sina
tankar metriskt under promenader på den
vackra landsbygden i södra England. Han var
för övrigt en underbar naturskildrare, men
vad han skrev om var vad människor kunde
se på sina söndagsutflykter. ”Det adertonde
seklets problem lösas inte på landsvägen
mellan Haslemere och Midhurst”, anmärker Routh
med rätta, alla gamla ekar, allt flott
spatse-rande högvilt till trots.
Upplevde då aldrig Tennyson någon verklig
händelse? Jo, en stor sorg.
Man skulle kunna säga att döden är livets
mest aristokratiska uppenbarelseform, emedan
sorgen är absolut privat. Ju högre klass man
tillhör, desto längre och ostentativare sörjer
man, emedan man har råd att hålla sig med
sorgen, som är ett räntelöst kapital.
Tenny-sons vishet i aforismerna är en elegisk
vishet, hans kunskap om världen och samhället
är magiskt besvärjande vemod och av de tre
stadierna sorglöshet, sorg och omsorg lyckades
han inte genomgå mer än det första, han växte
fast och omkom i det andra. Det är ett
vic-torianskt drag hos Tennyson att han sjunger
om sin sorg som om det gällde mänsklighetens
välfärd. Han använde omsorgens kategorier
om sin privata melankoli. Han gjorde sig
skyldig till bedrägeri.
Diktsamlingen ”In memoriam” är ägnad
minnet av Tennysons tidigt bortgångne
ungdomsvän A. H. Hallam. Det har gått många
år mellan dödsfallet och diktsamlingens
publicerande i färdigt skick. Under tiden hinner
han ta ställning till samtidens frågor. Han
pinas av dem. Den fula materien tränger på.
Har vi någon själ? Kan man bevisa att
själen existerar?
Under ett storartat uppbåd av
versifikato-riska effekter bevisar Tennyson själens
existens efter döden. Religion och psykologi, som
sedermera lagligen vigdes vid varandra när
religionshistorien blev universitetsämne,
för
lovade sig éclat den kväll, då A. H. Hallams
själ uppenbarade sig för Tennyson, som satt
och läste i hans ungdomskorrespondens. 1850
utkom ”In memoriam”, 1858 det första
arbetet av Charles Darwin. Nu är det lättare att
förstå det victorianska dubbelspelet mellan
vetenskap och transcendent moral. Till
vetenskapen kom nämligen psykologin på ett
dunkelt och outrett sätt att höra. Och religionens
sanningar gällde som psykologiskt sanna, de
voro fakta i ett psykologiskt förlopp, och A. H.
Hallam var nog så reell när han uppenbarade
sig i Tennysons hjärna.
Vi som från barnsben fått darwinismen i
oss kan endast ana hur svårt det är att lära
sig känna darwinistiskt. När man talar om
att victorianerna samtidigt accepterade
Darwin och kyrkan, så får vi minnas att Darwins
lära var en elegant modekalkyl i jämförelse
med den i sinnena oerhört djupt rotade
kristendomen. Omedvetet räknade man sig själv
och sina klasslikar som Guds avbilder. Att
vi varit apor kunde man möjligtvis gå med
på, det syntes ju ännu på underklassen. Från
denna tid härstammar bruket att framställa det
sociala missnöjets representanter i
görillalik-nande skepnader, ett drag som utbildas hos
Nietzsche och kommer igen hos Fröding
(Smeden), Zola, Jack London, O’Neill (Den
ludna apan). Samtidigt anknytes det till
skönhetstörst förbytta ”andliga” draget hos den
isolerade överklassdiktaren till medeltidens
feodala äventyrsvärld och man företar
kvasi-lösningar av samtidens sociala problem under
ivriga studier av skråväsendet före
renässansen.
Här fick diktarna allmänheten med sig. Det
blev distingerat att läsa om medeltiden och
Tennysons ”Idylls of the King” blev en stor
bokhandelssuccé. Det var som att åka första
klass i litteraturen. Man satt mjukt och hade
det bästa ressällskap. Det fanns vid denna tid
en emigration i rummet och en i tiden. Båda
hör med i bilden av victorianismen. Browning
emigrerade till renässansen men i egen båt.
”Jag går min egen väg, hoppas efter hand
att stiga i min ynnest och sålunda behaga
Gud”, skrev denna humanist. Han gjorde
emellertid poesin stora tjänster genom att
vrida nacken av vältaligheten. Därigenom
hör han till dem som undergrävde sin tids
ideologi.
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
