Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Utländsk litteratur - Lundberg, Ferdinand, Amerikas 60 Familien - Schlayer, Felix, Diplomat im roten Madrid - Singer, I. J., The River Breaks Up - Adamic, Louis, My America - Almedingen, E. M., The Lion of the North
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTLÄNDSK LITTERATUR
detta relativt blygsamma mål. Ingen bestrider, att
Förenta staternas rika klass är rikare än något annat
lands aristokrati, att den innehåller åtskilliga
samvetslösa personer liksom också ett betydande antal
lika ansvarslösa som stupida fjollor av typen
Barbara Hutton. Men när författaren skildrar hela detta
finansiella överskikt som en samling gangsters och
till sist meddelar, att även president Roosevelt just
inte gör någonting annat än tjuter med ulvarna, då
inser man, att författaren inte har haft för avsikt att
ge en ens något så när träffande framställning av
verkliga förhållandet.
Diplomat im roten Madrid av Felix Schlayer.
Herbig. Berlin.
Schlayer verkade 1936—37 som norsk konsul i
Madrid. Till nationaliteten uppenbarligen tysk
uppehöll han livliga förbindelser med sina landsmän i
Spanien även efter inbördeskrigets utbrott. Då de
spanska republikanerna inte utan skäl misstänkte,
att åtminstone vissa nazistiskt sinnade tyskar hade
medverkat vid Francorevoltens utbrott, kom alla
tyskar i den republikanska delen av landet i ett
prekärt läge. De som så kunde flydde till tyska
legationen i Madrid, som existerade till in i november
1936 —■ eller till norsk’’ legationen, där herr Schlayer
stod för rusthållet. Schlayer berättar, att han med
tiden härbärgerade inte mindre än niohundra
personer i norska legationens lokaler. Bland dessa
märktes för övrigt inte bara tyskar utan även
spanjorer. Schlayers skildring av sina svårigheter under
inbördeskrigets första år är underhållande. Man
måste endast reagera mot det ursinniga hat han
konsekvent visar de spanska republikanerna.
The River Breaks Up av I. J. S i n g e r. Knopf.
New York 1938.
”Bröderna Aschkenazis” exotiska öst judiska värld
uppstår åter i denna bok i tretton av varandra
obe-xoende berättelser. Huvudfigurerna och händelserna
känner man redan från Singers roman; novellerna
äro till sitt ämnesval nästan rent judiska (antitesen
fattas alltså), och kärlek och död, giftermål och
affärer, ivrare och avfällingar samt ortodoxa judiska
seder och bruk framstå utomordentligt plastiskt.
Singer är i dessa berättelser en kärleksfull skildrare,
utan bitterhet men också utan den mästerliga
debutromanens stora samhällsskildrande och
samhällskritiska aspekter.
My America, 1928—1938 av Louis Adamic.
Hamish Hamilton. London 1939. 15 s.
Avfall från skrivbordsarbetet, materialsamlingar,
utdrag ur dagboken och ur omfattande
brevväx
lingar, journalistiska porträtt och
ögonblicksfoto-grafier, novellistiska fragment och skisser, allt detta
upprullas i denna bok i en kronologiskt icke alltid
följdriktig form. Louis Adamic, en slovensk emigrant
och författare till en uppmärksammad roman, har
under åren 1928—1938 samlat personliga och
yrkesmässiga erfarenheter av levnadsförhållandena och
människorna i Förenta staterna, vilka han nu
framlägger i nästan obearbetat tillstånd. Man finner här
autentiska, delvis utpräglat självbiografiska
skildringar av stark omedelbarhet rörande New Yorks
litterära storheter, Hollywood, arbetarrörelsen,
intryck från resor till hemlandet o. s. v. Hans
inställning till politiska frågor är naiv och föga
sympatisk. Adamic är numera redan hundraettprocentig
amerikan och uttalar sig för U. S. A:s
fullkomliga passivitet i fråga om utomamerikanska
angelägenheter: européerna må gärna slå in skallen på
varandra i lugn och ro!
The Lion of the North. Charles XII King of
Sweden av E. M. A1 m e d i n g e n. Constable.
8 s. 6 d.
En engelsk roman om Karl XII är en sällsynt
fågel, och det är därför med en viss nyfikenhet man
tar del av miss Almedingens nyutkomna Karl
XII-skildring. I förordet, som med raljant underdånighet
riktar sig direkt till hjältekonungens skugga,
förklarar författarinnan, att en del ryska
förvanskningar av hans historia (förmodligen Alexis Tolstojs)
har föranlett henne att komma med ett motinlägg.
I förordet nämner hon också Voltaires namn, och
den franske upplysningsmannens Karl XH-biografi
har säkerligen försett henne med grunduppfattningen
av kungens väsen, även om det är möjligt, att den
svenska romantikens dyrkan av hjälten, som ”var
svärd för rättvisan”, även har spelat in, ty att
författarinnan känner till svensk litteratur i ämnet,
framgår av flera omständigheter. Det är en ytterst
sympatisk framställning av Karl XH:s gestalt, som
möter oss i hennes bok, och det skulle vara angenämt
att reservationslöst kunna berömma den. Men det
går inte, om kritiken också skall vara ”svärd för
rättvisan”. Att det vimlar av sakfel kan även den
som inte är historiker av facket konstatera. Att
Gripsholm genomgående kallas Grisholm låter styggt
för svenska öron, och den genealogiska tabellen i
slutet av boken skulle sannolikt komma håren att
resa sig på Elgenstiernas huvud. Även själva
framställningssättet, som mest bär förströelseformens
prägel, uppfordrar till invändningar. Miss
Almedingens försök att skildra Karl XII och hans öde
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
