Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Josef Kjellgren: Dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTER
Solen har knappast fått hakan över fjällkammarna.
Laxen, den vårgalne,
kastar sin kropp högt upp i ljuset!
Vilken fantastisk glädje!
— älven bryter sina broar,
solen går i brantaste kurva mot zenit,
laxen — från mörka havet kommen
— motströmsfisk, envis, tjurskallig,
slåss den segerrikt
mot hela älvens tusentonsmassa.
Djupets silverkropp speglar vårens silverljus!
Och se!
Redan springer strömstaren som en beskäftig byggherre
på de av forsen översprutade klippblocken.
Det är sådana här kvällar i den första vårens tid
(— med blånande rök svävande långt borta vid horisonterna —)
man skall sträcka ut sig under videsnåren
medan en eld sakta brinner i strandstenarna
(eldens rök blandar sig med horisontens rök — dess doft blir ett med
doften av smältande snö).
Dessa kvällar i försommartid — älvens vattenmassor löper hastigt förbi —
tystnaden drunknar i milsdjupa skogar — bara ligga på rygg
under videsnåret — se rakt upp i himlen — tänka på ingenting —
(— försöka i en överjordisk sekund glömma sin egen och den stora världens
sjukliga galenskap —).
Se staren! Se staren!
Strömstaren plirar nyfiket på det minsta ting — och mästerligt balanserar
han kroppen!
Virtuost behärskar han sin konst:
att ej låta den sprutande forsen överraska en god byggherre om våren!
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
