Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. B. Priestley: Ur ”Midnatt i öknen”. Översättning av Tora Nordström-Bonnier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. B. PR1ESTLEY
Jag läste det mesta av hans ”En ny
planritning för universum” i Death Valley. Detta
är ett enkelt självbiografiskt faktum och inte
ett dugg romantisk symbolik.
Vi flydde från Santa Barbara därför att
hela det drömlikt soliga panoramat av palmer,
apelsinträd och lejongap plötsligt försvann^
himlen åkte ner på oss för att öppna sig och
släppa fram en katarakt av regn. Vi hade inte
rest över halva jordklotet för att bli dränkta.
Om vi hade behov av regn, så fanns det
trevligare regn än det här i England. Vi lassade
vårt bagage och oss själva i bilen och körde
dånande och skvättande mot öknen. Vi anlände
till Furnace Creek’s Hotel, Death Valley, precis
till middag den kvällen. Regnet hade vi
lämnat bakom oss i en annan värld.
Mohave-öknen — där vi förut bott — är torr men
jämförd med Death Valley kan man kalla den
rätt så blöt. Death Valley är en av jordens
torraste och hetaste trakter.
Då jag och min familj ej genomforskade
Dalen, genomforskade jag de ännu mer
fantastiska territorier som Ouspenskys
mate-matiskt-mystiska själ utgör. På en
anglosach-sisk läsare verkar han som en egendomlig
blandning av naturvetenskaplig rationalism
och esoterisk dogmatism. Ena ögonblicket
demonstrerar han tålmodigt sin tes på
föreläsningssalens svarta tavla och nästa
ögonblick har han skrudat sig i någon sällsam,
mystisk ordens insignier och talar
orakelspråk inför altaret. I England och Amerika
ha vi en tendens att associera allt tal om
”esoteriska doktriner” med församlingar av
snälla, bohemiga, enfaldiga, medelålders damer
som känna sig präktiga och överlägsna och
endast ha en svag föreställning om vad de
tala om. Ä andra sidan vänta vi oss att en
man som fått en god naturvetenskaplig
uppfostran, skall vara på sin vakt mot mysticism.
Men det gamla Ryssland älskade att blanda
saker och ting hos människorna. En av dess
stora kompositörer var kemist, en annan
amiral. Jag har en känsla av att Ouspensky är
en typisk produkt av detta gamla Ryssland.
Hans tankevärld är halvt europeisk, halvt
asiatisk. Han vet enormt mycket om allting,
men skulle inte godtas som auktoritet på något
område. Han är inte riktigt
naturvetenskapsman, inte riktigt filosof, inte riktigt mystiker
och ändå litet av vart. Just när man tycker
att han fått ut en i ett vattenfall av struntprat,
får han en att häpna genom någon djupt
originell observation eller genom att kasta sig in i
ett briljant resonemang. Han har en förmåga
att göra charmanta, lättförståeliga
uppläggningar, det märks till och med i översättning.
Jag återfann i hans arbete många drag, som
jag mindes att jag lagt märke till hos Orage,
vilken en gång hörde till hans lärjungar. Men
han är en större och originellare begåvning än
Orage. En sådan människa blir aldrig officiellt
hälsad som filosof och jag föreställer mig att
han inte har lust att kallas profet eller
överstepräst, så att det finns ingen exakt term för att
definiera honom. Men hans arbete är —
åtminstone vad mig beträffar — oerhört
stimulerande. Då och då skingras mörkret av ljus,
om det också bara är genom en rad av raketer.
Det var naturligtvis hans kapitel om Tiden
som fångade mig. Tydligen är han en
gammal fjärde-dimensions-entusiast, eftersom han
publicerade sin bok för nära trettio år sedan,
vilket visar att han gick sin egen väg redan
vid mycket unga år. Jag fann hans teorier
om Tiden mycket förvirrande, men nästan
berusande i sin översvallande rikedom på
stimulerande tankar. I olikhet med Dunne,
som han aldrig nämner och som han tydligen
inte kände till då han skrev dessa kapitel, tror
han inte på någon regressiv serie Tider. Han
tror att Tiden liksom Rummet har tre
dimensioner, och bara tre. Detta betyder att
universum har sex dimensioner av vilka de första
tre framstå för oss som utbredda i rummet,
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
