Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Herriot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRIOT
han bevarat sin vördnad för det kristna
troslivet, och ännu 1925 har han ägnat en essay
åt abbé de Rancé, trappistordens reformator.
Katolska kyrkans bristande trohet mot
evangeliets andemening på det sociala området och
dess obenägenhet att hålla sig borta från
politiken ha gjort honom till antiklerikal. Då
hade emellertid Dreyfusaffären redan utlöst
handlingskravet hos de unga magistrarna, och
Renans skrift hade i vidsträcktare mening
blivit ett ”evangelium” för Herriot och hans
själsfränder.
I ”Agir” (1917), en samling uppsatser och
tal, närmast att rubricera som nationell
propaganda i krigstid, åberopar Herriot upprepade
gånger ”L’avenir de la Science” och dess tes, att
de starka folken endast draga fördel av
skak-ningarna, de våldsamma kriserna, och att det
är under de upprörda tidevarven konster och
vetenskaper blomma som yppigast. ”Créer”
I—II (1919), Herriots programskrift för det
materiella och kulturella
återuppbyggnadsarbetet efter kriget, har som ledande synpunkt
vetenskapens och teknikens grundläggande vikt
för skapandet av det nya Frankrike och vänder
sig direkt mot konvertiten Brunetières
förkunnelse om naturvetenskapens bankrutt.
Överallt i sina artiklar och undervisningsprogram
hävdar denne humanist, lärare i grekiska och
litteraturhistoria, de exakta vetenskapernas
betydelse. Liksom Renan ser han ingen
principiell skillnad mellan naturvetenskaper och
humaniora. Ett otvunget tillfälle att
sammanföra dessa synpunkter fick Herriot 1927, då
han som ecklesiastikminister höll sitt briljanta
minnestal över den store kemikern Berthelot,
Renans ungdomsvän, som på sin tid upptagit
den av Brunetière kastade handsken.
”Berthe-lots exempel ger oss rätt att fastslå andens
odelbarhet, åtminstone hos de verkligt
överlägsna människorna. Det finns inte en human
kultur och en naturvetenskaplig kultur, som
kunna sättas upp emot varandra” (”Esquisses”,
1928, sid. 32). Den diskutabla satsen upprepas
med naiv trosglöd överallt i Herriots skrifter.
Ännu de mest hänförda sidorna i historiken
över École Normale (1932) äro ägnade skolans
store son Pasteur. Han har givit eftervärlden
den lektionen, att Frankrikes olyckor främst
bero på dess förakt för de exakta
vetenskaperna, och han var enig med den unge Renan
om att Revolutionen, så långtifrån att hämma
vetenskapernas framsteg, tvärtom har
befordrat dem. Det hör till saken, att Herriot,
med all skyldig reverens, förhåller sig
skeptisk till Bergson, vars antiintellektualistiska
filosofi med eller mot mästarens egen vilja
inspirerat de pragmatiska och nykatolska
strömningarna. Med sina lärofäder, med
posi-tivismen i allmänhet delar Herriot bristen på
kunskapsteoretisk skolning. Bortser man för ett
ögonblick från det breda gemytet, den frodiga
och robusta folkligheten hos Herriot, kan han
i sin hänförda tro på de exakta vetenskaperna^
parad med romantisk sensibilitet och lyrism,
påminna om en svensk Renanlärjunge — Oscar
Levertin.
År 1897, då Dreyfusaffären bröt ut — sit
venia verbo — var Herriot redan välbeställd
gymnasielektor i Lyon, och även sedan Zolas
”J’accuse ...” slutgiltigt öppnat hans ögon,
kom han därför inte att ta någon aktivare del
i själva kampen för revision. Däremot upplyser
hans biograf och panegyriker, lyondocenten
Pierre Grosclaude (”Édouard Herriot. Écrivain
et Homme d’État”, 1932), att han ivrigt
medverkade i den folkbildningsrörelse, som
utgick från dreyfusardernas krets. Affären hade
i mer än ett avseende blivit en väckelse för
de unga intellektuella. Det gällde inte bara att
få den vrånga domen upphävd och att bevara
republikens fundament orubbade — de
började också se en mission i att närma sig
folket och göra detta delaktigt av kunskapens
frukter och vetenskapens landvinningar.
Företaget stod i bästa överensstämmelse med
bud
277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
