Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Ahlenius: Herriot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRIOT
des han till stadsfullmäktig 1904 och till mär
året därpå.
3.
Socialismen är ett internationellt fenomen.
Radikalismen i Frankrike är en specifikt
fransk företeelse. Frånvaron av varje doktrin
skulle enligt håde Herriot och andra vara det
fina i kråksången; radikalismen vore helt
enkelt rationalism, tillämpad på det politiska
området. Betecknande är, att då en annan
förnämlig representant för lärarnas republik, den
sokratiske filosofiläraren Émile Chartier, känd
under författarnamnet Alain, år 1925
framlade sina ”Éléments d’une doctrine radicale”,
så skakade partipamparna på huvudet; om en
radikal doktrin existerade, skulle väl de vara
de första att känna till den!
Men om Alain aldrig blivit erkänd som
partiets teoretiker, så ger hans artikelsamling
likväl en fängslande inblick i radikalismen
som mentalitet och socialt fenomen. Medan
socialismen rekryteras från storstädernas
arbetarmassor och — intellektuella, har
radikalismen sina anhängarskaror bland landsortens
hantverkare, småborgare och bönder. Här
möter oss den genuine
genomsnittsfrans-mannen med sin hårdnackade individualism,
sin sens commun, sitt ideal av ett litet
välstånd för alla och sin inrotade misstro mot
Revolutionens gamla fiender, adelsmannen och
prästen. Sitt förtroende skänker han i stället
åt rättens lokale försvarare, advokaten, och
upplysningens företrädare, läraren, och det är
dem han skickar till kammaren som sina
representanter. Det är ingalunda meningen, att
de skola vara ledare eller specialister, inte ens
när de bli ministrar. Genomsnittsfransmannen
är alltför god människokännare för att inte
ställa sig skeptisk mot varje form av
individuell maktutövning. Vad han utser, är
kontrollörer. Teoretiskt är det folket som är
herre i eget hus, men realiter ligger makten
på annat håll, hos plutokratien först och sist,
men också hos byråkratien och pariserpressen,
armén och kyrkan, akademierna och
salongerna, hos ”makterna”, såsom Alain kallar
dem med ett gemensamt namn. Det är
”makterna” det gäller att kontrollera och lägga
kapson på; de hålla maskineriet i gång och
utgöra sakkunskapen, men intet försök till
suveränitet eller tyranni från deras sida får
tolereras. Striden har visat sig minst sagt
ojämn. Hittills har nästan varje
vänsterregering förr eller senare störtats av ”makterna”,
enkannerligen storfinansen och industriägarna,
genom deras utlöpare i parlamentet, främst
senaten. Därutinnan har Herriot inte varit
lyckosammare än andra.
Men det är i den striden folkets ombud visa
vad de gå för. Om de låta förleda sig att
snegla efter ”makternas” bifall, om de börja
fika efter ära och berömmelse i finanskretsar
och salonger, då är det fara å färde. Då skola
de genast lovprisas i huvudstadspressen, då
skola de utropas till statsmän och stora
patrioter. Det innebär, att de svikit sina
uppdragsgivare, svikit Folket. Tecknet på högsta
republikanska dygd är därför att bli hatad av
”makterna”, och det är inte minst därför
”pappa” Combes, under vars auspicier Herriot
inträdde i det politiska livet, blivit
radikalernas idol. Det var han, som med stöd av Jaurès
genomdrev kongregationernas upplösning, lät
övervaka officerarnas politiska hållning och
tog initiativet till kyrkans skiljande från staten.
Både som medborgare och realpolitiker är
Combes Herriots föredöme.
Att de franska radikalerna alltid äro
anti-katolskt sinnade, vore dock oriktigt att tro;
det är kyrkans politiska maktbegär de vända
sig mot. För övrigt saknas inte religiösa
inslag i deras tankevärld. Dit hör kanske inte
illusionen, att politisk makt kan skiljas från
ekonomisk — liberalismens klassiska
illusion — men väl kolartron på framåtskri-
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
